Turkiet... flykt eller semester

Fån Facebook

Jens Wiklund/Sarah Emilsson Wiklund

den 23 juni 2014 · 

"Ibland är livet jobbigt, tur då att man koppla bort det med lite annat..."

 — med Lucas Emilsson och 4 andra i/på Club Dem Beach & Spa Resort.

När jag fyllde 40 i början av 2014 fick jag en resa av min älskade mamma...till Turkiet tillsammans med mor och min svägerska... Vi planerade och bokade in en resa i september... Den fick vi avboka för hur skulle jag kunna åka utan mina barn när deras pappa inte fanns att ta hand om dem... 

Fast så resonerade inte Ving... de ansåg inte att mamma, jag och min svägerska var tillräckligt nära Johan i släktskap... allt för att mamma hade betalat hela resan... Vi fick bråka en hel del för att få pengarna tillbaka, trots avbeställningsskyddet... man slutar aldrig att häpna över vissa företags kryphål... 

Tills sist blev det en resa tillsammans med min brors familj till Turkiet... Mamma ville att vi skulle få komma bort och tänka på något annat... Tanken var god men ack så grymt livet kan vara... Det var så tungt och jag längtade hem till vårt gemensamma hem... till Johan... Äldsta sonen och jag led nog mest... de små badade och njöt... 

Återigen kommer tanken tillbaka på det gemensamma... hur det borde ha ett ut... det borde ha varit Johan och jag som låg i solstolen med varsin läcker drink i handen och njutit av värmen... eller så hade legat med varsin cola i handen och kollat våra barn i rutschkanan... Vilket skit liv man fick... inge bitter jag inte... :(

Midsommar 2014

Sarah Emilsson Wiklund

den 19 juni 2014 · 

"Dagens fråga: Vem kör?"

 — med Lucas Emilsson i/på Hammarsundet.

Nagellacket kanske avslöjar att jag faktiskt fick ta över rodret... :)

Det här med midsommar har ju varit en familje- och vännergrej... Under flera år har vi firat midsommar ute på sjön... Att detta år fira på samma sätt var inga konstigheter... det fanns ju bara en sak som inte skulle bli som vi trott i början av mars... att Johan/"Emil" inte skulle vara med... 
Så länge man har saker att göra kan man putta undan verkligheten en aning... men när det skiter sig och han skulle ha klivit in och sagt: "Det löser sig, hjärtat... vi gör bara så här..."
Nu fanns det ingen jag kunde skrika på... inte för att alla fel som hände förr var Johans fel... han var bara så tacksam att skrika på... antingen log han och skrattade åt mig eller så spände han blicken i mig och bad mig vara tyst... det fungerade ibland.... ;)
Nu var jag tvungen att vara "ankaret" i vårt liv... problemet blev så ankarlinan gled ur spelet och följde med ankaret till botten... Oj så mycket jag ville ha haft Johan där... fast detta hade nog inte hänt då, för han hade nog fattat att man var tvungen att fästa linan inne i motorutrymmet... Gahhhh...
Så många saker med båtar som inte SvampBob fattar.... 

Sarah Emilsson Wiklund

den 21 juni 2014 · Ervalla · 

"Tack alla fina vänner som ställt upp på oss i vått o torrt denna helg... Tungt har det varit...
Ja, inte i det våta för det var då ingen som var med mig på morgondoppet o knappt ett öga torrt när saknaden ger oss käftsmällar MEN ni finns där o lyfter upp oss.
Nu drar vi oss tillbaka o slickar såren i värmen men vi syns snart igen ute på Vätterns ljuvliga vatten. Love U All. "

Midsommarnatt                                                            Utsikt från mitt båtfönster

Några ord att sammanfatta midsommar 2014 med: 

GEMENSKAP, VÄRME, KÄRLEK & GRÄSLIG SAKNAD!

Kvällsmackan...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund

den 18 juni 2014 · Askersund · 

" Kvällsmackan..."

Den där ensamheten och sorgsenheten kryper lätt på en när dagen går mot sitt slut... Då många andra kryper upp i soffan, in under armen på sin kärlek... 

Då sitter jag med en ljudbok,stickningen och försöker tränga bort de där jobbiga känslorna... känslorna som river stora fåror i hjärtat... Då kommer alla de där känslorna på en och samma gång... 

Det är då man måste ta de där tuffa besluten att kliva ur sin tragiska uppsyn och gå bort till vännerna... knacka på och be om vänskap och värme... och när man har levt bakom Johan som ordnat allt har det i sig varit en utmaning att faktiskt våga ta plats som Sarah... inte bara som Johans fru... 

Premiärturen...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund

den 6 juni 2014 · 

"Premiärturen m Lucas vid rodret o Ville o Noah i Takakaten före... Nu ler Johan från sin himmel..." 

 — i/på Emilssons Flytande Lounge

Som ni säkert fattar så var denna resa otrolig... Vi, jag och mina barn, tog ut vår båt till Hjortholmarna i Vätterns norra skärgård... Vilken helg...

Inget ankarspel, för det hade vi inte hunnit få i men vad gör det då man kan ligga mellan två stora båtar och "hänga" på deras ankarlinor... 

Lite trassel med batterierna men vad gör väl det när familjen K kommer och lånar ut sitt elverk...

L tappar sin Samsung som inte är simkunnig men vad gör väl det då den går att plocka isär...

Vattnet är kallt så här i början av sommaren men vad gör väl det... det går ju att bada ändå säger N och hoppar i...

För när livet är skit och änkors klagan och det tar lång tid till att man är helt återställd så får man suga i sig det ljuva livet ändå kan erbjuda... 

Då får man njuta av att kunna vakna före alla andra, ta ned kapellet som Johan alltid gjorde och kliva ut på badbryggan och titta ut på vår stora vackra "pool" som bara väntar på att vi ska ta morgondoppet... som Gud Fader skapade oss... 

Att sitta där och njuta av solen som torkar våra kroppar har under alla år varit vår stund... o N's som alltid vaknat tidigt... 

Nu fick jag sitta ensam på vår badbrygga som dessutom har en perfekt liten "bänk" därbak... sitta ensam och försöka njuta... jag ler samtidigt som tårarna rinner... för livet är okej just där och då men saknaden vill äta upp mig.... 

Sarah Emilsson Wiklund

den 8 juni 2014 · Dyltabruk · 

"Det slår mig hur värre skitjobbigt allt skulle vara om inte Johans alla vänner fanns... Bekanta som en annan inte träffat tidigare ställer upp o bara finns där när batterier dör, tampar upp lilla båten då ankarspelet inte är monterat, när dödmansgreppet faller ned i vattnet så hoppar ett hockeyproffs/materialare i det kalla vattnet o fiskar upp det... Ibland kan man tro att människor är mindre trevliga men de jag träffar är BÄST!!!! 

Saknaden är så stor...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund

den 2 juni 2014 · 

"Att denna människa inte kommer hem mer går inte att ta in...
Saknaden är så grymt stor....
Krama om den ni älskar ikväll!"

Att se på kort är viktigt... inte på de korten vi har framme varje dag...för man vänjer sig vid dem...

Man behöver med jämna mellan kasta sig helhjärtat in bland minnena och gråta, skrika och skratt åt allt som varit men också för allt som inte kommer att bli...

Det är ibland att som att få en käftsmäll när man tar upp ett kort man inte sett på länge... att se honom, se hans vackra ögon... se hans glada, skrattiga ansikte... minnas hans skratt... 

Det är svårt att ta in att han är död... hjärnan fattar mesta dels att han är död och begraven men hjärtat har stannat... stannat kvar vid det samtal vi hade kvällen den 17 mars 2014... så han fortfarande levde... han är så levande inom mig, så full av liv att man vill dö... dö för att vara honom nära...

Många sa till mig i början: "Vilken tur att du har barnen..." "Du har barnen att leva för.."

Inom mig ville jag bara säga: Vilket skit snack...!!! Just då, i början så var jag så trasig inombords att de orden hjälpte inte... de kunde inte få mig upp till ytan rent känslomässigt... Utåt sett så gick jag upp, duschade, fixade något att äta, tog med hjälpa av mina nära hand om våra barn men inombords brann dödens eld... 

Hur skulle jag kunna fortsätta utan Johan? Utan min man... utan vår kärlek... utan oss... 

Hur skulle det kunna bli en "normal" framtid när min framtid ligger begraven i minneslunden...? 

Himlen var full av moln och det var totalt vindstilla... inga vindar som kunde blåsa bort dem... 

Den vinden hade mojnat till ett stiltje... Det kändes som att jag inte kunde andas utan honom... som att den glada, drivande ångbåt som jag en gång varit bara strandade och dog... det var ett skelett som vandrade omkring som Sarah... för inte var det jag... 

Det kändes som jag dog med honom den där natten den 19 mars... drunknade med honom... försvann in i mörkret med den man som tog mig med storm 1996...