Bitterheten är stark...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund

den 30 november 2014 · iOS · 

"Änkas öppna bok:

Känner att december har mycket att erbjuda... Advent, julbord, Lucia, inhandling av julklappar, glöggmingel, all julmusik o den första skinkmackan... Allt kan bli helt otroligt men jag är livrädd att det kommer bli en kamp om överlevnad för om tårarna börjar rinna genom att...
Satte på den första julsången för året o jag tog mig igenom Adventsgudtjänsten med tårar i ögonen o över hela ansiktet.... Hur ska det då gå med allt annat...? 

Att göra allt detta utan Johan känns allt annat än lockande o intressant...

Japp, bitterheten är stark idag men jag försöker ta oss framåt i alla fall.... Vad mer kan man begära.... ja lite härlig god julmusik..."

Allt blir annorlunda...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund

den 26 november 2014 · Ölmbrotorp · 

"Änkans öppna bok:
Samtal är läkande för själen... Att få ned livspulsen o njuta av dagen trots all stress o alla måsten... Stanna upp, se dem kring en o ge dem en kram... En kram kan ge så mycket... Kan fylla lite av tomrummet efter närhet, saknaden att ligga sked i soffan... Det kan inte ersätta men lyfta någon för stunden...

Prata kan jag, o det gör jag gärna... Om Johan, om våra minnen, om den nya framtid som väntar men att lyssna har blivit ett sätt att läka delar av mitt krossade hjärta...

Ibland är det skönt att få hjälpa andra genom denna sorg, se andra gråta vid vårt köksbord, se andra medmänniskor få släppa ned axlarna o andas... ibland för första gången på en lång, lång tid.... men vem ska stoppa i mina innerpjäxor nu när älskade, jobbiga Johan inte finns mer..? Vem ska fixa hammis-ryggan innan backen öppnar...? Vem ska ligga bredvid Stefan i soffan m gurkskivor för ögonen...?

Allt blir annorlunda men det kan oxå bli bra... Det blir vad det blir... o det får bli bra det med... Jag är med på en resa mot nya äventyr.... Är ni oxå med...? "

Hellre ett mindre lass i skottkärran...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund har delat Minions Fans foto.

den 24 november 2014 · 

"En till underbar o sann bild om livet... 
Tack Lucas o Magdalena Meijer för att ni visat oss de underbara minions. "

Så här är det...

Tiden läker inte såren, den skapar ärr som vi måste leva med... 

Många människor väljer att inte se för då gör det mindre ont... det kan vara sant men jag tror att smärtan kommer tillbaka senare i livet... när man kanske inte alls är "stark" att klara av den... 

Det är ju lättare att gå fram och tillbaka med skottkärran med mindre lass jord än att ta hela högen, balanserande i en kärra... Det går långsammare... ja, men det innebär mer risker att tippa hela lasset på en liten tuva om man bara går en gång...

Att dela upp livets smärta under flera år är mer smart, enligt mig, än att skjuta på det framför sig... enda fördelen skulle väl vara om man själv dog innan det jobbiga kom i kapp en...

Å det låter ju kul... NOT!

Änkans öppna bok föds...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund

den 19 november 2014 · 

"Änkans öppna bok:
8 månader av sorg, frustration, ilska, total tomhet, apati...Känns som jag är ett skal men det finns ingenting i... Det känns som någon har karvat ut mitt hjärta, stampat på det i gruset o sedan satt det tillbaks i min kropp... Det är tomt bredvid mig i vår säng, garderoben innehåller bara mina kläder, hans är nedpackade...Magen drar ihop sig, tårarna väller ut, kroppen skriker efter hans beröring.... Livet blir aldrig mer som vi planerat, som vi önskat, som vi hoppats... Livet blir någonting annat men det blir aldrig vi... Aldrig han o jag... Min älskade man, mitt allt..."

Vänner....

Från Facebook

Birgitta Sveiven‎Sarah Emilsson Wiklund

den 8 november 2014 · 

"Kära vän Sarah. Igår åkte jag en bit på vår Sälen väg. Jag insåg snabbt att vi hade många minnen bara av bilfärderna. Mitt hjärta krampade.... Minns exakt där Johan fick parera bilen rejält för en älg. Där vi fick stanna i snöstormen för att göra rent bilarna från massor av snö. Telefon samtalen där Johan bullrade:
hur går det för stor norsken och lilla Majsan med de perfekta barnen i Sillhinken(vår gamla Volvo). Ska vi fortsätta att planera vår kommande vinterresa får vi gå i lite extra terapi före. Kram din Majsan"

Vänner är allt... Vänner kan få en att orka kliva upp... Vänner i kombo med släkt är himmelriket... för vart skulle vi vara utan nära och kära...?

Så många resor vi har gjort tillsammans med underbara familjen Sveivens... där vi känner till varandras svaga, sämre sidor men accepterar det ändå... där vi vet hur vi fungerar på morgonen... där vi vet att Majsan kommer att skrika Håll tyst till Johan när han går upp tidigt för att plocka ur diskmaskinen när vi all andra sover... Vi vet att han och stornorsken fixar till alla pjäxor inför dagen och tar med de vakna ungarna ut medan jag, astmafröken, kan stanna kvar tills de där andra barnen vaknar... 

Vi har hittat en rutin... Vi kan varandra ganska bra...

Hur ska vi någon gång kunna åka till Sälen igen...? Utan honom... det går bara inte... det gör för ont... 

En resa mot en båt...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund har delat sitt foto.

den 9 november 2014 · 

"Fick nyss upp den här bilden på FB... En händelse i mitt flöde för ett år sedan...
Den visar hur livet inte alltid blir som vi har tänkt det... Vi är på väg till Helsingborg för att besiktiga vår nya båt efter hennes resa i höststormen i fjol... Jag, Johan o Noah... Glada o förväntansfulla i vår Pegga.... Johan hann aldrig se henne här hemma i Askersund... Han dog dagen efter han hade beställt hemtransporten av henne... Han dog onsdagen 19/3 o båten skulle ha kommit veckan efter....
Min uppmaning till er:
Var inte så himla fyrkantiga, chansa ibland men inte genom att sätta er eller andra i fara, lev nu för imorgon kan det vara för sent... Jag kan aldrig få tillbaka min man men jag har minnen av oss tillsammans, minnen av oss o barnen, minnen av oss o våra vänner, minnen som just nu skär i mig av smärta men längre fram kommer de ge oss glädje... Skapa minnen tillsammans med era älskade... Inte sen, inte senare... Gör det nu! "

Oj, vad jobbigt det var när Facebook presenterade denna bild från mitt bildarkiv... Resan till Helsingborg, till vår nya båt... Det vi sett fram emot så mycket... Som jag skrev i texten så var vi så förväntansfulla... Vi hade bara sett båten på bild, Noah och jag... Johan hade varit nere och tittat på henne efter att jag återigen hittat henne på Blocket...

Detta var i november 2013, efter höststormen som slog sönder vår båt... en resa mot nya utmaningar... mot en betydligt större båt än den vi nyss sålt... 

All planering vi gjorde där i bilen... I vår Pegga... Vi hade bytt bort Johans ögonsten ML'n mot en mindre Peugeot... Vi ville göra andra saker i livet än att betala på en stor, kostsam bil... 

Vi ville ha en ny båt! En båt där vi alla fick plats...där vi skulle njuta av somrarna tillsammans... där Johan och jag fick ett eget sovrum... Hallaljua... för inte har man något privatliv i en båt utan dörrar...

Minns hur vi stannade i Gränna för att köpa polkagrisar och lakritskola... en kola som Johan köpte första gången till mig i Sälen, när barnen var små... en kola som jag ratade först... men fick krypa till korset senare... den var ljuvligt god... 

Så var det ofta i vårt liv... jag var mer fyrkantig och konservativ medan Johan provade det mesta och var alltid lösningsfokuserad... för vad skulle kunna hända... ;)