En resa mot en båt...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund har delat sitt foto.

den 9 november 2014 · 

"Fick nyss upp den här bilden på FB... En händelse i mitt flöde för ett år sedan...
Den visar hur livet inte alltid blir som vi har tänkt det... Vi är på väg till Helsingborg för att besiktiga vår nya båt efter hennes resa i höststormen i fjol... Jag, Johan o Noah... Glada o förväntansfulla i vår Pegga.... Johan hann aldrig se henne här hemma i Askersund... Han dog dagen efter han hade beställt hemtransporten av henne... Han dog onsdagen 19/3 o båten skulle ha kommit veckan efter....
Min uppmaning till er:
Var inte så himla fyrkantiga, chansa ibland men inte genom att sätta er eller andra i fara, lev nu för imorgon kan det vara för sent... Jag kan aldrig få tillbaka min man men jag har minnen av oss tillsammans, minnen av oss o barnen, minnen av oss o våra vänner, minnen som just nu skär i mig av smärta men längre fram kommer de ge oss glädje... Skapa minnen tillsammans med era älskade... Inte sen, inte senare... Gör det nu! "

Oj, vad jobbigt det var när Facebook presenterade denna bild från mitt bildarkiv... Resan till Helsingborg, till vår nya båt... Det vi sett fram emot så mycket... Som jag skrev i texten så var vi så förväntansfulla... Vi hade bara sett båten på bild, Noah och jag... Johan hade varit nere och tittat på henne efter att jag återigen hittat henne på Blocket...

Detta var i november 2013, efter höststormen som slog sönder vår båt... en resa mot nya utmaningar... mot en betydligt större båt än den vi nyss sålt... 

All planering vi gjorde där i bilen... I vår Pegga... Vi hade bytt bort Johans ögonsten ML'n mot en mindre Peugeot... Vi ville göra andra saker i livet än att betala på en stor, kostsam bil... 

Vi ville ha en ny båt! En båt där vi alla fick plats...där vi skulle njuta av somrarna tillsammans... där Johan och jag fick ett eget sovrum... Hallaljua... för inte har man något privatliv i en båt utan dörrar...

Minns hur vi stannade i Gränna för att köpa polkagrisar och lakritskola... en kola som Johan köpte första gången till mig i Sälen, när barnen var små... en kola som jag ratade först... men fick krypa till korset senare... den var ljuvligt god... 

Så var det ofta i vårt liv... jag var mer fyrkantig och konservativ medan Johan provade det mesta och var alltid lösningsfokuserad... för vad skulle kunna hända... ;)