"Noah o jag
har varit vid båten o på vägen hem lyssnade vi på musik som vi alltid har gjort
men förr, innan mars månad, har aldrig tårarna kommit... men det gör de nu för
jag är inte så stark som alla tror och det går inte så bra som alla tror eller
vill att det ska göra....
Jag blir stark genom mina barn , genom min stora kärleksfulla familj och
genom alla vänner som lyfter mig/oss varje dag... Saknad är att duscha ensam,
att laga mat ensam, att inte höra hans skratt, att inte få massage när man
vaknar, att aldrig mer få checka in på vårt hotell, att aldrig se honom dansa,
att aldrig gå o shoppa tillsammans som han älskade .... Som Agnes sjunger... "and it goes on and
on..."
Det här med musik i bilen har alltid varit speciellt hos oss... Sedan Spotify kom så har man fått valt en låt och den har vi alla lyssnat på... vare sig man har velat det eller inte...
Så många minnen..så många låtar..
Tex Tomas Ledins låt "Medelklassens okrönta kungar"... Den sjöng V varje gång när vi ned till båten... utan ett fel, han kunde varje ord... Alla gånger vi har sjungit/vrålat till Lordi...
Att musiken har blivit så viktig är lite lustigt med tanke på att vi hade nästan inga CD-skivor... hade ingen stereo under många år... Johan köpte en digitalradio när de kom men den hade så många avancerade val så det stod mest o samlade damm... Det var nog Johan i ett nötskal... gillade att ha den senaste tekniken men kunde sällan eller aldrig få dem att fungera...
Thanks Steve Jobs for the Iphone... en sak som Johan faktiskt kunde hantera utan att den kraschade... ja, då räknas inte krossat skal eller nedtappad telefon i en brunn...
Musiken blev familjens kitt i bilen till båten eller till Sälen... Nu är den bara jobbig... inte alltid men speciellt ned till båten...
Alla minnen kommer över en som en tsunami... den sköljer bort allt och lämnar ärr som är svåra att läka...
Här nedan finns de sånger vi valde till begravningen... när alla våra nära och kära skulle få sin chans att säga adjö där vid kistan...
Den Spotifylistan har vi lyssnat på otaliga gånger... ibland är man stark och orkar... ibland säger någon ifrån... man bara inte orkar höra på musiken utan att krascha... krascha är bra men ibland vill man välja tid och rum... så att man känner sig trygg att någon kan fånga upp en när man hänger där i en tunn tråd över stupet...
När vi har övningskört väljer ofta den äldste den listan att lyssna på under tiden vi kör... kanske är det hans sätt att se till att pappa finns med i bilen... att vara honom nära...
Jag trodde inte att denna lista skulle komma utanför vår familj men då flera frågade efter den så delade jag den på min facebook... vissa lyssnar för att vara nära, andra för att få tillgång till gråten...alla har inte så lätt som jag att grina... ;) Vissa grillar och lyssnar på Johans lista...
Och det glädjer mig... för ibland känns det som att vi glömmer honom för fort... att behovet att få prata om honom är borta... att han inte finns mer utan för innersta kärnan... o det skrämmer skiten ur mig...
Att det tar så kort tid för en man med hans karaktär att "försvinna"... ja, en människa med vilken karaktär som helst... att omgivningen så snart efter ens död inte pratar om en...
Varför då? Är det för att det är för jobbigt...? Att man inte orkar... För att man kanske börjar gråta... Nu vill jag bara låta som en tonåring... "Döhhhhhöööö"
Om ni visste hur många gånger jag hör uttrycket: "jag orkade inte..." jag klarar inte..." "jag pallade inte..." "jag fixade inte..."
Förlåt men hur faan tror ni jag har fixat det...? Jag som troligen stod honom närmast... Att få höra det... om och om igen får mig att vilja skrika...
Alla har säkert sina skäl till att inte kunna komma på begravningen eller inte fixar att besöka oss eller klarar inte att sätta ett ljus här hemma...
Jag fattar bara inte hur man orkar leva så... att inte leva och dela... men å andra sidan har jag fått hjälp... en underbar hjälp av Gestaltstudion... av mina medsystrar/bröder i sorgegruppen...
De har lärt känna mig inifrån och ut... de har sett mina värsta stunder... min hulkgråt, min hopplöshet... mina skratt och min råa humor... Leva och Dela... de har sett mig så naken man kan vara utan att ta jag har tagit av mig kläderna... de har sett mig naken... ospacklad och ren... och trots alla tårar och all den smärta vi har känt med varandra så har det varit en njutning... att få möjlighet till att Leva och Dela... <3
