Från Facebook
"Jag tror att detta var bland det värsta jag har gjort i mitt liv men med
all kärlek, alla kramar (runt 200st 😛) o den värme som ni gav i kyrkan
o på minnesstunden gör att vi orkar gå vidare. Nu har ni, våra älskade vänner,
fått lite musik att knyta an till Johan med. Han finns kvar i våra minnen o
hans skratt kan vi aldrig glömma."
I en pärm i vårt "kaosrum" finns mitt vita kuvert där jag har förberett min begravning... ifall jag skulle dö innan skälig ålder där det inte spelar någon roll hur begravningen blir eller en tid då mina barn har kraften att planera en begravning till sin mamma... jag ville inte att min man skulle sitta en dag och fundera på vilken musik jag ville ha eller hur det skulle gå till... allt är klart...
Sedan 2009 har vi begravt en vän varje år fram till 2014... då dog endast en äldre man i sina bästa år och det anser jag är enligt naturens lagar... det var därför jag gjorde i ordning mitt vita kuvert och tjatade på Johan att han skulle göra lika så... om det skulle hända oss något...
Jag hade sett till att mina försäkringar var rätt i fyllda och vi ordnade också så att om någon dog så skulle den andre kunna bo kvar i huset med barnen... Min försäkringsagent sa att jag hade både hängslen och livrem... men det hade inte Johan... :(
Han hade inte fyllt i förmånstagare på vissa av sina försäkringar... Där och då, med en man som dött och insikten att han inte fyllt i det där krysset gjorde mig galen... hur i hela friden kunde vi ha ett sådant system, vi var ju för guds skull gifta... men så fungerar det Svenska systemet... en mans död, en annans bröd... så grattis ni alla som är födda 1972... titta på ert orange kuvert under textraden "arvsvinst" så har ni nu fått en del av Johans pensionspengar... :( ...det var en parentes... ;)
Men det gjorde kanske inte så mycket att Johan inte talat om hur han ville att in begravning skulle gå till... jag planerade varje dag... jag fick ett uppdrag där mitt i den mörkaste sorg... jag valde sånger, låtar... jag utformade dödsannonsen... jag involverade min svärmor och svärfar... ja halva släkten tror jag... barnen var med och valde låtar... jag kunde lägga min sorg på något praktiskt... när mitt inre skrek och ville skrumpna ihop som en äppelskrutt så kunde jag sätta mig vid datorn, lyssna på musiken jag valt och tränga bort tankarna så jag kunde andas... det fungerar ibland men ibland måste man stå i avgrunden och känna all skit... annars kommer det ta tid innan man har funnit acceptansen... men vid denna tid var jag fortfarande i chock... han hade nyss dött och låg i ett kylrum på krematoriet... i en kista...
Det blev som jag planerade en fest för Johan... en begravningsfest... kanske låter sjukt men jag tror det fick mig att kliva upp varje dag... för det har jag gjort... varje dag... stekt pannkakor till barnen... duschat...
Några kanske funderar på hur det kan kännas som en vinst varje dag... att kliva upp och duscha... men det är det... det skulle kunna vara så lätt att ligga kvar i sängen, dra täcket över huvudet och bara ignorera den värld som fortsätter att snurra... trots att min är helt stilla... bromsarna har som rostat fast... handbromsen är fast... viljan att leva totalt bortblåst... vore det inte för barnen så... :(
Begravningen blev väldigt fin och prästen gjorde ett strålande arbete... Johan var inte en kyrkans man... han faktiskt "hatade" kyrkan... kände sig inte bekväm i den men jag valde ändå att ha begravningen i Axbergs Kyrka då vi har startat en resa i den kyrkan... resan mot ett gemensamt liv... Vi döpte vår förstfödde son där, vi gifte oss 2000 och vi döpte nummer två och tre där också... det kändes som att det fanns inget annat alternativ än att ha begravningen där och att låta Johans kvarlevor, i form av aska, ligga i minneslunden...
Det finns en sak som jag saknar ifrån begravningen... det är en bild... tagen från koret bak mot läktaren.... det var ungefär 220 personer i vår kyrka... den var smetfull...
Tänk att få ha ett fotografi med alla Johans vänner och bekanta... Alla kom inte fram och hälsade så jag vet inte riktigt vilka som var där... men känslan av att kyrkan var full fanns med mig hela tiden trots att min värld sträckte sig till mina tre killar...
Vi svenskar är roliga... några kom fram till oss direkt efter deras personliga farväl för att visa sin respekt och omfamnade oss på första raden... sedan följde alla efter... :)
Mer vanligt är nog att man kommer fram efteråt... utanför kyrkan... fast å andra sidan så har ju vi aldrig varit speciellt normala...
Det var tur att vi valt så många låtar till det personliga farväl som många vill göra vid kistan... När jag satt vid datorn och planerade hade jag ingen aning om hur många låtar jag skulle välja så jag gjorde en lista med Johans favoritlåtar och skrev sen i programmet varför vi valt just den låten...
Ja, oj vilken dag... tårar, hulkgråt,tårar, skratt, leenden... så mycket känslor...
En dag jag aldrig trott jag skulle få uppleva så tidigt i mitt liv men nu när jag blev tvungen att genomlida den... begrava min man som jag älskade... då blev det nästan perfekt... han hade gillat det... älskat att se sina vänner och bekanta stödja sin familj och släkt...
Bilden är tagen från vår trädgård där yngsta sonen fixat i ordning den lilla damm som vi hade tänkt ta bort... vi hämtade nya stenar från en vän till Johan, en vän till oss... den röda stenen bakom hjärtat kommer ifrån svärfars skog... den skog han och Johan planterat för många år sedan... den stod hemma hos mina svärföräldrar och när yngsta bad farfar att hitta en liknande sten till oss att ställa i dammen kom han en dag med traktorn och lämnade "deras" sten...
Vi vill att den här stenen ska stå här hos " Johan"... <3
Att välja att ha en minneslund hemma på vår gård har jag aldrig ångrat... Vi kan tända ljus när vi vill, vi kan sitta ute hos "Johan" och framför allt kan vänner komma förbi och ställa ett ljus i lyktan eller lägga ett hjärta eller en fin sten... samlingen ökar och det gör att "Johans" plats blir mer personlig med tiden... Vi finns där, vännerna finns där och vad passar bättre än att besöka änkan och barnen och få en kopp kaffe och nybakta kakor... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar