Från Facebook
Sarah Emilsson Wiklund
"Iläggning... 😎"
Då var det dags... Båten ska i... Med stor kran och en ovan kranförare... Hur ska detta gå...??
Det är tur att jag har pappa med mig som hjälper till... och så barnen...
För vem ska köra henne...? Inte jag i alla fall... Det får äldsta sonen L göra... Det hann pappa Johan lära honom... att köra båt...
Minns så väl när vi gick Göta Kanal... det var första gången vi åkte mellan dessa gamla stenväggar och vi hade en inkörstid med lite gnabb innan vi hittade en bra struktur och ett bra kompanjonsskap...
När vi är på väg tillbaka mot Karlsborg, vid Hajstorps slussar går jag på kanten med tampen i handen för att vi ska börja slussa upp...
För er som aldrig har gått kanalen eller inte har sett på vid någon av de många slussar så brukar en köra båten och en går på land och håller farkosten... mitt jobb var att hoppa iland och ta med mig tamp och dra tampen genom öglan och sedan hålla båten på plats medan slussvakten långsamt öppnar dammluckorna... ibland går det bra och långsamt, ibland mindre långsamt...
Plötsligt när jag står där och tittar på våra vänner på andra sidan slussen märker jag att någon står bredvid mig och buffar på mig...
Där står Johan... men vem kör båten...?
Jo, vår älskade L, då 13 år gammal... cool som få med pilotglasögon lyssnar han in vad pappa säger och styr båten som ett proffs... en lugn pappa går på land och instruerar sin son hur han ska göra...
En stolt mamma men också en stolt fru som ser sin man hjälpa sonen att ta ett kliv in i tonårsvärlden genom att få hantera båten...
Så var han Johan.... för vad skulle kunna hända...?
Tillbaka till Askersunds småbåtshamn, där min båt plötsligt hänger i luften igen för att sättas ned i sjön... Denna gång är det inte bara ångest utan också oro för det rent praktiska... hur ska detta gå...
Den förra båten var 9 meter lång och ed en motor... denna bjässe är 12 meter lång och har två motorer... Kommer denna yngling klara av detta...?
För hjälp från sin mamma kan han inte få mer än genom regler och nautiskkunskap... Köra båten kan hon inte... :(
Tur att räddaren P och morfar finns med som kan hjälpa L...
Vad gör han? Jo, startar motorerna... känner på reglagen och sedan styr han ut från bryggan och bort mot vår lånade båtplats... Trots att det står fullt med folk och nyfiket tittar, backar han denna bjässe in mellan bommarna och "parkerar" båten på rätt plats... Vilken kille!!! Min kille!! Vårt barn!!!
Hoppas Johan såg alltihop... o hoppas han fick ångest för att han inte var med oss i denna stund... för det finns mycket ilska under ytan... så många frågor och så få svar... Gubbjävel är ett ord som många gånger har passerat mina läppar... Hur kunde han sätta vår framtid på ett så osäkert kort..?
Han missade det vi längtat efter under så lång tid... Allt som vi planerat för, allt vi så gärna ville ha... Allt det där, offrade han den där natten på Hornavan för att han inte tänkte klar... Tog ett beslut som fick hela vår framtid att rämna... Hela min värld...
Det är tur att jag har pappa med mig som hjälper till... och så barnen...
För vem ska köra henne...? Inte jag i alla fall... Det får äldsta sonen L göra... Det hann pappa Johan lära honom... att köra båt...
Minns så väl när vi gick Göta Kanal... det var första gången vi åkte mellan dessa gamla stenväggar och vi hade en inkörstid med lite gnabb innan vi hittade en bra struktur och ett bra kompanjonsskap...
När vi är på väg tillbaka mot Karlsborg, vid Hajstorps slussar går jag på kanten med tampen i handen för att vi ska börja slussa upp...
För er som aldrig har gått kanalen eller inte har sett på vid någon av de många slussar så brukar en köra båten och en går på land och håller farkosten... mitt jobb var att hoppa iland och ta med mig tamp och dra tampen genom öglan och sedan hålla båten på plats medan slussvakten långsamt öppnar dammluckorna... ibland går det bra och långsamt, ibland mindre långsamt...
Plötsligt när jag står där och tittar på våra vänner på andra sidan slussen märker jag att någon står bredvid mig och buffar på mig...
Där står Johan... men vem kör båten...?
Jo, vår älskade L, då 13 år gammal... cool som få med pilotglasögon lyssnar han in vad pappa säger och styr båten som ett proffs... en lugn pappa går på land och instruerar sin son hur han ska göra...
En stolt mamma men också en stolt fru som ser sin man hjälpa sonen att ta ett kliv in i tonårsvärlden genom att få hantera båten...
Så var han Johan.... för vad skulle kunna hända...?
Tillbaka till Askersunds småbåtshamn, där min båt plötsligt hänger i luften igen för att sättas ned i sjön... Denna gång är det inte bara ångest utan också oro för det rent praktiska... hur ska detta gå...
Den förra båten var 9 meter lång och ed en motor... denna bjässe är 12 meter lång och har två motorer... Kommer denna yngling klara av detta...?
För hjälp från sin mamma kan han inte få mer än genom regler och nautiskkunskap... Köra båten kan hon inte... :(
Tur att räddaren P och morfar finns med som kan hjälpa L...
Vad gör han? Jo, startar motorerna... känner på reglagen och sedan styr han ut från bryggan och bort mot vår lånade båtplats... Trots att det står fullt med folk och nyfiket tittar, backar han denna bjässe in mellan bommarna och "parkerar" båten på rätt plats... Vilken kille!!! Min kille!! Vårt barn!!!
Hoppas Johan såg alltihop... o hoppas han fick ångest för att han inte var med oss i denna stund... för det finns mycket ilska under ytan... så många frågor och så få svar... Gubbjävel är ett ord som många gånger har passerat mina läppar... Hur kunde han sätta vår framtid på ett så osäkert kort..?
Han missade det vi längtat efter under så lång tid... Allt som vi planerat för, allt vi så gärna ville ha... Allt det där, offrade han den där natten på Hornavan för att han inte tänkte klar... Tog ett beslut som fick hela vår framtid att rämna... Hela min värld...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar