Från Facebook
"Kustskepparexamens uppkörning m fika.. "
— i/på Hjortholmen
Den 23 maj 2014 hände det mycket... Båten kom i vattnet och las tillrätta vid bryggplats 22...
Sedan var det bara att svida om och följa med Johan, examinatorn för kustskepparen, ut på hans båt "Pricken" och avlägga förarprovet som är kopplat till kustskepparexamen... Hade jag haft fjärilar i magen när min dyra båt flög i luften så var det ingenting mot det här...
Det börjar med att pappa glömt sin flytväst och tog Johans väst som barnen prompt skulle ha med till båten... fast pappa inte lever mer... först tänkte jag att WTF men sedan när båten glider fint ut mot Stjernsund, solen skiner och minnena rasar över mig... då var det inte lika okej längre... Pappa menade ingenting illa och någon gång kommer någon använda hans flytväst så van behöver jag bli men det gjorde så ont...
Att stå vid relingen och inse att denna resa ska min Johan inte vara med på... ingen av mina kommande resor ska han vara med på... mer än i minnet och i sinnet...
Jag minns att när jag stod vid relingen och tittade ut på allt det vackra som vi fallit för kom P fram och gav mig en varm kram... som att han visste att jag behövde den... en sann vän är han, denna långa man... och hans sambo... :)
Det som påminde mig om att jag var ensam var när herr o fru K ställer sig vid ratten och ska lägga ut kursen för den närmsta tiden, är att jag inte har någon partner mer... inte i sängen, inte på båten och inte i livet... Vi har gått igenom många kriser under våra år... de flesta inte så stora men vi har hanterat dem med terapi och vuxenhelger och vi har klivit ut på andra sidan... och valt varandra omigen...
Nu är jag ensam och det gör så ont... så himla ont... även om jag fick en härlig Co-pilot denna ljuvliga kväll så kan inte min Johan ersättas... aldrig... men jag kan träffa någon ny som kan göra mitt liv helt igen men en Johan kommer jag inte få igen... inte som han... och det måste jag börja vänja mig vid...
Vi samarbetade väl, jag och herr W... Vi räddade "PG", dockan som föll i vattnet... Jag gjorde en Williams vändning enligt manualen och vi alla fick godkänt i vår bok... :)
Kommer jag ihåg rätt så firade vi på strandhugget med en avocado/räksallad utan avocado med varma Mariestads.. ja inte jag som inte dricker den ölen... men en kväll att minnas... som många andra...
Till sist en bra dag men full av känslor som få kan förstå... bara om man själv upplevt detta kan man förstå... hur ensamt det är trots att man skrattar och kan känna glädje... under ytan finns saknaden, sorgen och den där gräsliga ensamheten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar