Allt det där han gjorde...

Från Facebbok

Sarah Emilsson Wiklund

den 21 augusti 2014 · Ervalla · 

"Blandade känslor.... har städat bilen invändigt för första gången på fem månader...
Ni som känner Johan vet hur noga han var...
Nu är det bara utsidan kvar... "

Det finns många saker som min man ordade i vardagen... 

Han skötte garaget... han servade alla olika fordon vi hade... han bestämde när vi skulle göra vad med båten... han städade framför allt bilarna... eller så åkte vi ned till hans jobb och gjorde det tillsammans... en sådan där man och fru tid utan barn... han tvättade utsidan medan jag tog insidan...

Dessa saker kanske inte betyder mycket för er men det var vår kvalitets tid... och den tiden finns inte längre... jag saknar den så jag kan gå åt... därför har jag skjutit på bilskötseln... det tog för mycket kraft... jag ville rent av inte... kändes som jag protesterade mot honom... hur barnsligt som helst men när man är i sorg är mycket annorlunda tillåtet...

Samma sak var det med återvinningen... jag sorterade inne i huset i våra lådor, han åkte med dem till återvinningsstationen... enkel fördelning och den fungerade klockrent... 

Han hade humor, Johan.... ibland kunde han skoja till det rejält... då fick jag följa med till Atleverket, vår stora sopstation, med allt skräp han samlat på sig under året... eller så svängde han av från R50;an och log... " Nu ska fru Emilsson få vara med om något unikt... " o så åkte han fram  till återvinningen... .

Poängen med detta utlägg är att återigen så passar ordspråket "man saknar inte kon förrän båset är tomt" bra in... 

Allt Johan gjorde måste jag nu göra... ensam eller med barnen... o det gör fortfarande ont... 

Alla minnen från när vi tvättade bilen eller när vi förberedde båten inför sommaren känns... det känns något så förskräckligt... inte nog med att han fysiskt är borta... det drog med sig så mycket mer... 

Små saker blir så stora när man ska roa det i land själv och kämpa med minnena... 

Minnen kan vara bra och trevliga men de kan också sänka en... man sjunker som en sten i vattnet... 

Johans kusin brukar säga: "Babysteg, Sarah... babysteg" men framtiden ligger långt bort om allt man gör ska vara i babysteg... man måste hitta verktygen till att komma fler steg emellan de där babystegen... för de behövs... ibland måste man andas och inse att man inte kan stressa fram ett bra resultat... 

Minns andra veckan när den äldsta verkade sjunka in i sig själv... paniken tog överhand... jag ringde alla kontakter jag hade... gick till min granne som arbetar med krishantering och vet vad hon pratar om... "Du kan inte stressa fram hans reaktion... du får vänta ut honom... han är inte mogen än..." sa hon med sin norrländska lugn... Aaaaaaaaaa jag har inte tid att vänta... han behöver hjälp nuuuuu....

Så rätt hon hade och så fel jag hade...