Från Facebook
"Då står vi inför byte av bänkskivor i köket... För fjärde gången.... 🙈"
"Då är ordningen återställd.
Får se hur lång tid det tar innan de får komma hit igen..."
Får se hur lång tid det tar innan de får komma hit igen..."
Efter en vattenskada fick vi verkligen ta tag i vår dröm att göra om köket... Johan älskade att laga mat och jag gillar att baka... Vi ville ha ett kök där vi kunde vara tillsammans... laga mat tillsammans med varandra men också interagera med våra gäster... Vi hade pratat om det under fem års tid men vi satsade vår tid på annat... fjällen, båten och så mycket annat... ett tipp topp kök var inget vi prioriterade... Vi var nog hellre på sjön och njöt av livet... Köket kunde vi göra senare... vi hade ju hela livet framför oss.... NOT!!! :(
När vattenskadan var ett faktum återtog vi våra ritningar och satte igång... skapade vårt drömkök... så som vi ville ha det... Och det roliga i allt är att det var inte s mycket vi var och en var tvungna att kompromissa gentemot den andre... vi var relativt överens... :)
Projektet Köket satte igång under våren 2013 och var klart till L's födelsedag med några små undantag... tex så kom inte altandörrarna på plats och min frukostaltan blev inte byggd då vi fick prioritera om då pojkarnas barack behövde ett tak... det läckte in i V's rum... men det kunde vi ju göra nästa år...
Vi var så nöjda med vårt kök... förutom att bänkskivorna inte höll måttet... den första omgången hade de mätt fel och det stämde inte, den andra leveransen hade en felaktig skiva som de placerat diskhon helt fel, den tredje passade klockrent och den fick det stora svenska företaget själva montera in.... tredje gången gillt skojade vi... så blev det inte... skarvarna blev sämre än när vi själva la dit skivorna och vattnet trängde in... detta upptäckte vi veckan före vårt sportlov, v 8... minns att vi ringde och vi skickade in bilder... sedan hände det som inte fick hända... mitt i all bedrövelse efter Johans död så kom mejlet från servicetjejen... vi byter ut skivorna igen...
Jag kommer ihåg att jag ofta stod i vårt kök och tyckte att det hånade mig... Ha, nu fick du ditt kök där ni skulle umgås med vänner, laga mat tillsammans och njuta av livet... Nu står du här ensam...
Det var så jobbigt att laga mat i vårt kök efter hans död... jag kände Johans närvaro varje gång jag gick dit...
Jag mindes hur han tryckte upp mig i ett av hörnen och gav mig barnförbjudna förslag eller frågade om jag skulle tjura länge till om vi var osams... eller så kom han och gav mig en kram och en kyss... "Hej fru Emilsson, vad vacker du är..."
Det var Johans sätt att bryta isen efter att han kanske inte uppfört sig så exemplariskt... hans första steg mot att säga förlåt... Han lockade en ofta till skratt istället för att fortsätta vara tjurig...
Det måste vara hans största tillgång i hans liv här på jorden... hans skratt... hans underbara, enerverande skratt...
Om han någon gång "försvann" från hemmet eller från båten kunde man bara ställa sig och lyssna för inom en kort tid kom hans höga, unika skratt...
Nu står jag här... utan man... utan skratt... utan ett färdigt kök... utan min livskamrat och det är inte roligt att laga mat längre... inte kul alls...
De nya bänkskivor har kommit ... för fjärde gången... nu ska väl köket snart bli klart...
Den ena killen var samma från gången innan... då Johan fortfarande levde... Han mindes oss mycket väl och jag såg hur berörd han blev av korten vi har uppsatta på Johan... Han kunde sätta sig in i min sorg då han själv fått uppleva en otroligt stor förlust... Han delad med sig av sin sorg... det är inte så vanligt... att dela med sig till en nästan okänd kvinna... men det gjorde han och han stod kvar när jag blev berörd och ögonen fylldes med tårar... så modig... det gillar jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar