Från Facebook
Sanna Lafork
"Idag är det 6 månader sen Johan togs ifrån oss. Sex månader för Sarah
Emilsson Wiklund av ilska, sorg, saknad och frustration. Av dagar som inte är värda
att kliva upp, men hon gör det ändå. Men också av dagar med tacksamhet att ha
tre fina killar, ett hem och en båt. En båt som skänker lite fristad och
glädje. Vi alla runt omkring dig Sarah beundrar dig för din tapperhet och ditt
mod. Jag beundrar dig och är tacksam att du så generöst delar med dig av dina
dagar och dig själv. Det är jobbigt att vara utanför och vilja men inte kunna
fixa. Att inte kunna hjälpa till och ordna allting tillbaka till hur det var.
Jag saknar Johan, hans bullriga skratt och hans varma innerliga kramar. Hans
retfulla blick och kommentarer. Jag saknar dig Sarah och önskar jag hade vingar
och kunde flyga till dig ofta. Puss"
Sarah Emilsson Wiklund har lagt
till 7 nya foton.
"6 månader efter Johans död känner jag att vi behöver lite glädje för att
orka fortsätta så njut av hans skratt, hans oförställbarhet, hans godhet o
vilja att hitta lösningar på allt för vad skulle kunna hända? Det löser sig,
gumman....
Saknaden är så stor o smärtsam så hit med lite glädje!!!!! "
Saknaden är så stor o smärtsam så hit med lite glädje!!!!! "
Direkt efter Johans död ordnade mellanpojken ett bord till hans ära...
Han ställd dit Johans parfym, hans innebandyklubba, den svenska flaggan... egentligen borde den ha varit den finska flaggan då han var "sann" patriot... i alla fall under hockey VW/OS...
När Johan fyllde 40 år så beställde vi ett mobilskal till honom med en familjebild och texten "Vi älskar dig! S, L, V & N"... den fick ligga där... Vi fick en bok från begravningen med foton på kistan och på de blommor som kom... Sedan la vi dit den minnesbok som F och H kom med lördagen efter Johans död...
Jag kommer ihåg att när Johans kollega J kom ned med Johans väskor och skoterhjälm så tittade vi på minnesbordet och han andades ut när han såg vigselringen... Polisen hade frågat efter den men varken jag eller Johan använde våra ringar flitigt... Han mer än jag om jag ska vara ärlig... Vigselringen la vi på bordet också...
Där kunde vi tända ljusen när vi kände för... och det var ofta... ett bord som V gestaltade en del av sin sorg... att få visa upp pappas olika saker... ett sätt att se till att vi inte glömmer pappa... vilket inte går...
En sådan man sätter spår... <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar