Vardagliga händelser i en änkas liv....

Sarah Emilsson Wiklund

den 24 september 2014 · Örebro · 

"Vill bara säga tack till alla de på Tolkcentralen igår som betedde sig helt normalt när jag var där på "besök".... Kändes väldigt bra att ha sådana kloka o varma "kollegor"... Ni är nästan lika bra som kollegorna på NerikeTolkarna... 💕
Tack!" 

Sarah Emilsson Wiklund

den 25 september 2014 · Dyltabruk · 

"Dagens klavertramp ägs av personal på Skatteverket....
... Bl.a. Bl.a. Bl.a. båda vårdnadshavarna måste vara närvarande vid bouppteckningen...
Jo men jävlar... som jag har försökt få tag på den andra vårdnadshavaren men han svarar inte....
Å så svarade jag den vänlige mannen... Tror ni han ville sjunka genom jorden.... "

I vardagens  händer det så många saker i våra liv... de flesta går förbi utan att vi noterar det... andra saker hänger kvar...

När man lever det liv man vill ha så rullar det ofta på eller så gör det inte det... det beror väl på karma misstänker jag... undra då vad jag gjorde för hemskt i mitt tidigare liv då jag fick en "möjlighet" att få känna på sorgens gräsliga spår... 

Vad jag vill poängtera är att saker händer i era liv också men ni har förmågan och orken att borsta av det... kanske direkt eller efter ett tag... alla är vi olika "långsinta"... eller tar olika lång tid på oss att bearbeta det som händer i våra liv...

För mig stöter jag på patrull en aning oftare... nej, det är inte så jag menar... det jag menar är att jag har säkert lika många sammandrabbningar nu som under mitt liv med Johan men nu har jag ingen eller väldigt lite ork att komma vidare...

Min ork kanske tog slut på morgonen efter ett bråk med barnen eller när parkeringsautomaten strular och jag måste gå till nästa kvarter eller rent av flytta på bilen...

Mina kraftdepåer är aldrig fulla utan det är små hål i mina tankar som läcker energi hela tiden... Då krävs det inte så mycket eller så stora hinder föra att mina energitankar står på minus... 

Då krävs det en enorm kapacitet att inte ta ut det på fel personer som mina barn... de stackarna måste ju leva med mig hela tiden ändå... då kan man ju önska att de slipper få skit för att någon annan beter sig illa eller att ett uppdrag på jobbet blev för tungt för mig...

Så när jag kommer in på Tolkcentralen och blir bemött med leenden, innerliga kramar och ögonkontakt... då blir jag glad... väldigt glad... att mina fd kollegor och kollegor på TC vågar stötta upp.... det betyder så mycket...

är älskade T skriker ut över hela korridoren och mer eller mindre springer mig till mötes och drar in mig i kramen från kramarnas land... då känner jag mig plötsligt älskad... igen... då ser jag ljuset i tunneln... ja, inte det ljuset när man vill till himlen utan det ljuset som man har längtat efter när man har vandrat i en mörk tunnel under så lång tid... då tror man plötsligt på en framtid... en framtid utan älskade maken... utan Johan...

Däremot när man möts av korkade kommentarer eller oförstående människor som har möjlighet att vara insatt i ärendet men lägger inte den tiden på att läsa in sig på fallet...

Då kan häxan surtant kliva fram och visa huggtänderna... normalt sätt hade det nog bara varit fru Sarah Emilssons sätt att fräsa ifrån eller vara ironiskt men den sidan har legat sovande under låg tid...

Så egentligen kan man se på saken från två håll... energin är slut, änkan får bete sig så för att hon just är änka... eller för att hon börjar hitta tillbaka till "Sarah"... 

Den stackars tjänstemannen på Skatteverket ändrar nog sina rutiner till nästa bouppteckningsfråga... 

Hoppas han skämdes en stund i alla fall...