Fars dag...

Då är en sådan där dag framme igen... En dag som många tycker är mysig och man firar och sällskapar... Vilket man ska och bör göra... 

Det är bara ett problem för oss som saknar en pappa att fira... 

Det blir skrivet en på näsan hela tiden genom tv, Fejjan och andra sociala medier... Fira Far! 

Man kan få svälja både en och två gånger... vilket är i sin ordning... 

Men Fars dag är här och snart över... Den har "gått bra"... 

Johans syster och mellangrabben gjorde kvällen med sina galenskaper... Många skratt i sann Johan-anda... Det gjorde inte så ont att åka till svärföräldrarna på kvällsfika trots att det var dagen till ära dukat i finrummet... 

Genast kom vi att diskutera hur vi brukade sitta när Johan levde... hur han och hans syster inte fick sitta bredvid varandra för att det blev så mycket bråk... även i vuxen ålder... 

Vi satt nog på våra "vanliga" platser men ikväll blev det som sagt inte tungt... inte tyngre än vad vi är vana vid... trots att vi inte hade någon pappa att fira förutom svärfar... 

Middagarna hos dem har blivit färre även om vi inte medvetet har valt det så men när Johan levde hade vi vår båt hos dem... Vi var där nästan varje helg under våren för att ordna med båten medan svärmor lagade mat och vi fick bli lite bortskämda... 

Idag ser det annorlunda ut... :( 

Båten är nere i hannen på heltid då den är för stor att dras hem... Barnen behöver ingen barnvakt längre på samma sätt som tidigare... 

Många saker blir annorlunda... vilket det troligen hade blivit även om Johan levt... men han hade i alla fall funnits i våra liv och det faktumet kan vi aldrig ändra på... 

Därför blev det extra viktigt att åka dit ikväll... till Johans föräldrar och till mina svärföräldrar... till barnens Famo o Fafa...

Min pappa, Johans älskade svärfar ❤️, fick stryka på foten denna Fars dag men han kommer hit i veckan och hjälper mig med hängrännor och stuprör... Jag får krama extra på honom då... och servera gott kaffe med kaka... 

Johan och jag har aldrig varit mycket för att fira sådana dagar som Mors dag och Fars dag eller Alla hjärtans dag... Vi har nog strävat efter att uppskatta våra kära hela året... 

Nu kan vi lägga ännu en Fars dag till handlingarna och börja planera inför julen... den andra utan Johan... 

Vissa delar av kroppen vill fly... strunta i allt och bara krypa ned i en dvala alla dagar kring jul... 

En annan del vill fira jul som vi brukade men så blir det aldrig mer... 

Vi måste, som i allt, hitta vårt sätt att fira så att det blir en bra högtid men många skratt och mycket känslor... tårar av sorg men också av glädje... 

Som jag har sagt tidigare, detta är inte det liv jag hade och önskade men jag är satt att leva det... då får jag göra det bästa utifrån mina förutsättningar... men det är ingen som har sagt att det kommer vara lätt bara för att jag har funnit en viss acceptans... eller för att jag är stark och framåt... jag klättrar uppför backar varvoch varannan dag... 

En trött änka lägger sig nu i sängen och slår på tv'n... kroppen är slut, hjärnan kokar snart och ögonen är en aning simmiga...

Energigivande dag men hålen i själen är stora och det läcker ur kraft och energi snabbare än det kommer in... 

Vad tar jag med mig från idag...? 

En fin krans på dörren som resultat av terapiarbetet hos Jordnära i Närkes Kil och en massa skratt... dels från dansgolvet då bror och jag försökte få till det tekniska på träningen men också skratt från matbordet när Johans syster tolkade mellansonens "ryska"... 

"Sug tablett, din feta get.... "

Vad vore man utan sin familj...? 

Må kraften vara med er... ❤️