Skit, skit, skit... och änkors klagan...

Skit, skit, skit och änkors klagan... Varför ska det vara så svårt att bara gå vidare...? Släppa det förflutna och se framåt... Då menar jag inte att aldrig vända om och bara gå framåt... jag menar att gå framåt men ha med sig livets ryggsäcken... 

Ryggsäcken är så full den kan bli för tillfället... men bäraren är så trött att det tar all energi att kliva ett steg mot framtiden... 

Hur lång tid ska det ta innan man får känna den där spirande känslan igen...? Känslan av att vara älskad... känslan av att vara någons käresta... stå i den personens mitt... i centrum för hans blickar och kärlek... 

Och där kommer tårarna igen... 

Skit, skit, skit... det är så svårt att släppa känslan av allt jag just beskrev då jag redan fått upplevt det... med Johan... 

Orsaken till dagens gyttjehål är troligen nattens dröm... :(

Att vakna, liggandes som om man håller om någon... någon som alltid legat bredvid mig i vår gemensamma säng... Drömma och sedan vakna och inse att kroppen ligger som om jag höll om någon men det finns ingen i min famn... ingen som håller i min hand... ingen som värmer min kropp... 

Hatar drömmar som får mig och min kropp att minnas så innerligt hur det var att man inte vill vakna mer... vill bara fortsätta sova... fortsätta vara tillsammans med sin man trots att drömmen i sig inte var speciellt trevlig... 

Jag får nog be min käre make att ta ett steg tillbaka om han inte kan ge mig mer energi och styrka... för det är vad jag behöver för att orka med allt i mitt liv... 

Just nu kommer energi in men lämnar mig lika fort... 

Egen tid, motion och vila var läkarens order... men vilken tid det tar att återfå känslan av styrka och kraft... 

Styrka och kraft att stå emot elakheter och ovilja, energitjuvar och orkeslöshet... 

Styrka och kraft att orka leva utan Johan och leva i mitt nya liv... 

Styrka och kraft att fortsätta leva... vilja och orka... 

Jag vill ha kraften att se allt det positiva i livet och inte fastna i taggtråden hela tiden... 

Vill så mycket men står mest still och trampar... 

Ska det vara så svårt...?