tisdag 12 januari 2016

Känslan av glädje...

Träning... 
Alla vet vi att det är nyttigt men flera av oss är inga träningsfreak och det tar emot att ta sig till gymmet eller ut i spåret... tar verkligen emot... 

För många år sedan tolkade jag en läkare som föreläste om depression och psykisk ohälsa... Han menade att vi skulle kunna skippa alla antidepressiva medel och istället använda motion och lite mörk choklad för att hjälpa människor ur det mörka träsket... 
Ja, inte de som har en psykisk sjukdom men oss "vanligt" depressiva... 

Det där har hängt med mig i många år men nu kan jag verkligen förstå vad han menade... 

I går åkte jag till mitt gym som jag inte besökt sedan i somras... Jag började ju bugga i höstas så gymmet fick stryka på foten... men igår som sagt... 
Nyrenoverat och superfräscht... 

Jag är allt annat än in bra form men är jag en sämre människa för det...? 
Nej, det tycker inte jag i alla fall... 
Alla kan vi göra något och efter mitt eget komponerade träningspass, med min fars instruktioner i huvudet... 
(... en liten passus... Johan kom just upp med sitt skratt... "Ja, för svärfar har ju varit instruktör i sitt tidigare liv... Har faktiskt varit allt utom president och astronaut..." Min far är otroligt kunnig inom många områden ❤️) 

Där står jag och flåsar, svettas... ser allt annat än sexig ut... Men jag ler, ta mig F... jag ler och svänger till min musik...  

Gymmet har varit en plats för blandade känslor... Ni som har hängt med från början vet att Johan och jag har tränat där tillsammans under många år... till och från, ska tilläggas... ;) 

Det började redan när jag svängde in på vägen utanför gymmets anläggning... där brukar det vara fullt med bilar som inte vill betala parkeringen inne på området... så gjorde vi också... 
Jag var bara tvungen att åka fram och vända runt för att läsa på skyltarna som jag inte sett tidigare... Nu kostade det att parkera där... 
Direkt kommer en tanke... Jag måste ringa till Johan och berätta... Sedan skrattar jag åt mig själv... Lycka till med det! ;) 

När jag kommer in så blir jag så glatt överraskad... Under de år som jag har varit en kund här... ja, till och från då... så har det gått från fräscht till mindre fräscht om vartannat... Vi började där 1996... 
Nu är det omgjort och man behöver inte längre gå genom badet och behöver definitivt inte slåss om skåpen med skrikande ungar och tonåringar... 
Toppen kanon...!! 

Det gjorde inte ens ont i magen när jag inser att detta får jag inte dela med Johan... 
Detta är ett nytt kapitel i mitt fantastiska liv... Mitt himlastormande liv... 
En ny känsla att inte behöva vara ledsen där och då... En lättnad kom över mig... en börda hängde inte över mina axlar... just där och då... 

Och det kan jag säga er, den känslan har inte besökt mig så ofta...
Det innebär inte att jag aldrig mer kommer grina och känna smärta över att Johan är död... Det är klart att jag kommer göra... tillsammans med mina barn, min och Johans familj, våra vänner och troligen tillsammans med en framtida särbo/sambo/man?... Det är en del som jag inte kan radera ut... 

Denna kväll på gymmet var som att ta en hög med antidepressiva tabletter... kan jag misstänka... ;)

Kände sådan eufori... glädje... 
Vart ska detta sluta...? Hoppas att jag kan hålla i denna träning och få den utväxling som jag längtat efter... eller i alla fall hitta en realistisk fart och utveckling med tanke på all kortisonspray jag använder för att hålla denna mjuka, ståtliga kropp uppe och igång... dag efter dag... 

Instruktion med tränaren på fredag och sedan jobbstart nästa vecka... 
Hoppas denna kropp men framför allt denna svampiga hjärna kommer att hålla... 
Mjukstart med arbetet och träning därefter i kombo med min underbara sorgegrupp så kan jag nog klättrar några pinnhål på livets stege denna vår... 

Trots snöskottning som väntar känns denna dag lovande... Ska krävas ganska mycket för att jag ska kraschlanda idag... 

... men gör jag det så vet jag hur jag tar mig upp igen... har slagit in koordinaterna  på min GPS som Johan av mig när jag "fick" vår ML... ❤️

Det här är så fränt med livet... ena veckan så är man så blå och nästa så tror man att man kan ta med stjärnorna... 

Ta hand om er! ❤️


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar