Första dagen gick bra, kort uppdrag med en fantastisk kollega som hälsade mig varmt tillbaka. ❤️
Andra dagen gick bra till en början... fick den äran att vara på Örebro Tolkcentral med många varma "välkommen tillbaka" hälsningar.
Sen hade jag möte med cheferna och försäkringskassan och alla detaljer och regler staplades på varandra...
Självklart så var det toppenbra med alla regler och förtydliganden kring tider och det var så olikt mot hur jag/vi gjorde förra gången jag började jobba, efter Johans död...
FK var tydliga med vad som gäller, att förändringar ska meddelas henne, jag måste verkligen känna efter inför snabba skiften... med mera...
Kändes bra men ack så mycket energi det tog...
Jag åkte hem och sov i två timmar, missade att mina barn ville ha mat innan mamman planerade att åka och motionera i Parken... och dessförinnan skulle den stora sonen skrivas in på körskolan... (Äntligen!!!) ... och köras hem innan motionen kunde påbörjas...
Vilken den inte gjorde... en trött och feg tonårsmamma som tappade helt självförtroendet efter denna andra dags övningar...
Hon åkte hem efter ett tag och somnade sött i sin säng...
Varför ska det vara så svårt att tro på sig själv...? Varför ska tvivlen hela tiden smyga sig in under skinnet och sitta där som en röd djävul och viska att jag inte kan, att jag inte duger, att ingen vill dansa med en gammal nucka....
Gaaaaahhhhh.... blir tokig på dessa känslor och osäkerhet som bubblar upp i mig...
Nä, nästa helg ska jag ta mig "Gun-Britt" bjuda upp någon helt okänd... om så brorsan ska dra mig fram till den stackars mannen och putta mig in i hans famn...
Nu får det vara slut på detta "trycka ned Sarah i skorna" fasonerna... Den där lilla djävulen som sitter på axeln kan fara dit pepparn växer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar