Från Faceboook
Mina fina, älskade killar!!!
Som många vet brukade jag kalla oss för familjen Motor då vi har haft olika slags leksaker under årens lopp... Vår mellankille V fick möjligheten att prova speedway, mycket tack vare att hans vän E själv kör... Jag fick höra av E och hans pappa att V var en naturbegåvning men jag tänkte mest att det är sådant man bara säger... tills jag följde med dit... ha ha ha... jag kände mig lite som en "Hollywood fru"... eller en "Hollywood änka borde det ju nu heta...
Jag "trippade" in där på Täby motorstadium i kjol och linne... inga mekarkläder här inte... ;)
Jag kan väl skylla på att det var sommar och varmt ute... ;)
Men jisses vad duktig han var... är... min grabb... o då drar hjärta ihop sig av sorg, ilska och den där förbannade saknaden... Hallå, ditt arsel... det är hör du ska vara och vara med och vara mekaniker till din son när han vinner junior VM... ditt as... ditt förbannade piiiiiiiiiip... jag vill skrika, vill gråta, vill sparka omkring mig...
Sen skärper jag till mig och tänker enkelt att hur svårt kan det vara att lära sig...? kan man lära sig att montera in en septitank i båten kan man väl lära sig att meka motor på en speedwaycykel...
Lösningsfokuserad... !!! Jag inser att jag tar mer och mer över Johans sätt att vara... hans skratt, hans glädje... ofta blir jag förbannad och sedan avslutar jag med ett skratt...
Nu är jag mamman som måste försöka väga upp barnens förlust av pappan utan att förlora mig själv eller att ta bort honom... ingen lätt uppgift... men vem har sagt att livet skall vara lätt... fast det behöver ju kanske inte alltid vara som en grusgrop med rullgrus och man försöker ta sig upp...
Hoppas Johan såg vår plutt när han gled fram på hojen ute på banan... Och ett stort tack till denna underbara yngling E som finns för honom i vått och torrt... Vilken kille!!! Han är värd en stjärna på himlen alla dagar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar