onsdag 31 december 2014

Året som skulle bli vårt år...

Från facebook



"Änkans öppna bok:
Varning för långt inlägg ...
2014.... Året som skulle bli så bra, året då vår älskade båt skulle komma, året när herr o fru Emilsson tillsammans m goda vänner skulle åka till Vemdalen, sommaren vi skulle tillbringa på sjön m släkt o vänner i vår skönhet....
Det blev en bra start på året, mycket planerande för båten, kustskepparkursen, skidsemestrar m underbara människor...

Sen kastades jag o barnen o många med mig in i Dantes mörka spiral, ned mot helvetet.... Att förlora Johan var/är helt obegripligt... Tänkte i går tillbaka på samtalet m polismannen från Arjeplog o magen knyter sig o illamåendet kryper upp i halsen.... Hur han beskrev att chanserna för min man var ute... "Du får räkna med att han är borta..."
Det känns som det hände för någon månad sedan, samtidigt så känns det som händelsen skedde förra året... Vilket det är... Snart.... 

Vi har fått upplevt många känslor under dessa nio månader... Ilska, sorg, besvikelse, oförståelse, utanförskap, hat, apati men i livets vågskål så väger den andra skålen över.... Med glädje, värme, förståelse, vänskap, familj, närhet, kärlek, gemenskap, "styrka", medkänsla, nya underbara bekantskaper o troligen vänner för livet... 

Ordet familj har i vår värld alltid haft en annan betydelse än strikt blodsband... Vår familj var stor innan men den har vuxit till en maffia stor familj
För er som orkat läsa ända ned hit o troligen då ingår i vår familj, säger jag:
Tack för allt stöd under detta gräsliga år 2014 o så håller vi varandra hårt i händerna när vi kliver in i det ljusnande 2015 med allt vad det kan erbjuda oss.... 

Eftersom det inte blir någon fin herr o fru E detta skitår kör vi en annan tips av kärleksbild...
Gott Nytt år!!! "




Detta är de sista bilderna som tas på Herr och Fru Emilsson...
Vi är i Stockholm med vår andra familj för att titta på Avici... Vi ligger i vårt hotellrum... Barnen har ett eget rum... Vi tar en selfie/duckie som vi skickar till några kompisar och glänser över att vi är på ett hotell och skall mysa... ett minne som är så värdefullt... Detta var den 1 mars 2014... 18 dagar innan han dog... 
Jag minns hur han och V diggade hela konserten medan N och jag var lite lugnare... Att se Johan i sitt esse... han älskade att dansa... röra sig till musiken... trots sina kilo så var han kung på dansgolvet... det var inte alltid bra men vad gör det när man njuter och har roligt... 
Att vi skulle åka på en konsert och uppleva denna glädje med våra barn, precis innan han dör... ja, det känns som att det var ödet som styrde oss... styrde oss att säga ja till barnens önskan... 
Vi kanske alla behöver säga ja till livet lite oftare... för vem vet när det tänker ta slut... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar