Att ligga är inte min stil...

Sjuk har vi alla varit någon gång... jag har ju klassats som sjuk en längre tid. 

Nu har den synliga sjukan slagit till... 

Hosta, slem, snor, lock i öronen och en massa, massa te. 

Det som är lite annorlunda mot min sjuka jag har som grund, utmattningen, är att jag nu har tydliga symtom då näsan rinner, hostan skräller och det tjuter på utandningen... 

Det går liksom inte att ta fel på denna förkylning... Jag är sjuk!

Fast var jag inte det innan... eller? Var jag då bara "kärring"sjuk...? 

Min son la ut en bild häromdagen på Fejjan... två bilder i en... som beskriver det här med psykiskt ohälsa ganska bra. 

Att vi ser ut på ett sätt men känner oss på ett annat... många går med denna ohälsa och gör absolut ingenting åt det...

En bild säger mer än tusen ord ibland... 

Jag är ändå glad att jag lever nu 2015, snart 2016... där det börjar bli mer okej att vara psykiskt instabil eller psykiskt utmattad. Jag skäms inte för att jag vågar vara svag, vågar visa mig svag. 

Vågar dela med mig av livets jävligheter som erbjuds mellan varven av livet. 

Denna vecka har då även förkylningens Gudar slängt lite dust på oss i familjen Emilsson... Vi är en sänkt familj på mer än ett plan men vad gör väl det...

Solen går upp i morgon ändå, med buller och med bång... vare sig vi vill eller inte..

Det som gör det lite extra trevligt just i dag är att min familj är här och hjälper till... 

Mamma städar och plockar, pappa drar lite el som vi, Johan och jag, har skjutit upp under flera år... Nya eluttag då man tydligen inte behövde mång uttag förr i tiden... men vad vet jag. Nu har jag de som jag önskar mig länge... 

Vad gör jag då...? 

Dricker te och ligger i sängen... hör hur de andra jobbar och pratar... 

Viljan att vara med är tyvärr inte starkare än kroppens behov att vilja vara vilande så jag ligger kvar mellan lakanen... under täcket... 

Jag ligger kvar här... jag och mina sjukor... 

Att ligga är inte min grej... det är alltid mycket roligare att jobba tillsammans än ensam...

Se hur resultat kommer fram ut ett kaos, där vänner hjälper varandra, där föräldrar får vara med och hjälpa sina barn... Eller där vi barn får hjälpa våra föräldrar och mor/farföräldrar... 

Kanske går jag ned och äter lite mat... och gör lite mer te... Ser hur mammas slit har skapat en förbättring i mitt kaosartade hem... Se hur alla ute lampor nu lyser efter pappas kopplande... ❤️

Observera att jag gnäller ingenting om min sorg i detta inlägg... och det känns ganska skönt... att i dag vilar själen från sorgen... en dag då det är paus ifrån den delen av livet... 

Misstänker att den kommer tillbaka igen men idag står jag stadig i mitt fotsteg... faller inte det minsta... 

Å det är ganska skönt... ❤️