Massor hoppas jag... Jag tänker lite... Vad skulle kunna hända...? ;)
Kan det bli värre än 2014/2015...?
Jo, visst kan det bli sämre på många olika sätt... Fler kan dö, fler kan och kommer troligen bli sjuka, folk skiljer sig och annat skit som livet kan erbjuda...
Allt det kan hända...
MEN... det finns såååå mycket trevligare saker att tänka på...
Fler vänner, flera sammankomster... mycket bugg med dessa nya vänner... Vem vet...? Någon, inte jag, kommer kanske gifta sig, någon kanske får barn... Någon tar körkort och mamman får en privatchaufför... ;)
Många fina och trevliga fikastunder, kanske kommer det lokala fiket att börja med en handarbetskväll... så många roliga uppslag jag har...
Jag fick just upp vår nyårsbild från 2013 på Fejjan... en påminnelse om vad jag gjorde 2013, denna dag... Som om jag någonsin skulle glömma... ❤️
Gör det ont...? Nej, det gör det inte... Saknar jag honom...? Självklart gör jag det... ❤️
Undra vilka minnen jag får från idag/ikväll...?
I en stuga i Sälen med våra fina grannar...
Grilla korv med sonens flickväns familj till lunchen, slalomåk i en backen som såååå saknar snö... Har aldrig upplevt så lite snö i dessa fjäll... men folk ger inte upp för det... Det är fullbokat här uppe...
Kanske speglar det vårt samhälle... Att många av oss människor inte ger upp i första taget... flera av oss tartan sig det nya. Vi anpassar oss till vad livet erbjuder oss...
"Ingen snö...! As nice...!!!" ;) (internt skämt)
Sitter i skrivande stund i Toppstugan, Hundfjället och ser många familjer komma in från blåsten och kylan för en kopp kaffe eller en smaskig kopp choklad... och delikata bakverk.
Så många gånger vi har gjort det under vårt gemensamma liv, Johan och jag... I olika konstalationer... men oftast med vår andra familj... Det går inte att undvika att jag saknar de stunderna... de människorna... ❤️
Nu sitter jag ensam men jag är väldigt nyfiken på med vem jag kommer fika med här under 2016... Vilka fina minnen kommer att landa i min bank av memories...? Skratt och tårar kan jag gissa på... av glädje och sorg... roligheter och besvikelser...
För det är ju livet... Ingen promenad på enbart rosenblad... tistlar och brännässlor kommer finnas bredvid och på min väg...
Jag vet att jag har ett 2016 som kommer bli skakigt på många sätt men har jag "klarat av" att komma ur mörkret och blåleran efter Johan, min man och barnens far... Ja, då kommer jag komma ur den väntande krisen också... med nya sår och ärr... Vem vet, det kanske är värt varje ärr, varje hårt ord...
Jag har vilat och sovit... gråtit och ältat... vänt och vridit på alla möjliga stenar på min väg sedan oktober månad då det blev för mycket...
Någon klar och tydlig stig kanske jag inte ser genom den snårskog som väntar mig men hur svårt kan det vara...?
Vad skulle kunna hända mer än det jag redan tror ska komma...? Det som gnagt i mig under dessa månader...
Kan det vara värre än att få det där telefonsamtalet, där J talar om för mig att Johan är död...? Att min älskade, knäppa man inte finns bland oss mer... att barnens pappa dog där på isen...
Nej men jag tror inte det... Jag tror att jag drabbats av det näst värsta... att ens partner dör... Det värsta hoppas jag inte att jag ska få uppleva... att mina barn dör ifrån mig och deras egna familjer... ❤️ Det naturliga är väl ändå att jag dör före dem... men det får hemskt gärna gå ett par 40 år... ;)
Så, 2016... jag är redo att tampas och glädjas med dig...
Välkommen vid midnatt och jag hoppas att du erbjuder mig allt och lite till.
Från mig, till er alla...
Gott Nytt År! ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar