Det finns så många sidor på mitt mynt att jag har fått sluta använda plånbok för myntfacket är fullt av alla åttkantiga mynt...
Alla dessa sidor på myntet är väl mina egenheter, kan jag tro...
Jag är så fascinerad av alla modiga människor som vid skilsmässor kastar sig ut i vimlet... De verkar så orädda att stöta sig eller få blåmärken...
Jag vet ju inte hur jag ska bete mig med en annan man...
Innan klivet framåt, klivet från Sarah och Johan, så har jag skyddat mig själv från extra smärta med titeln "Änka"... Den titeln skrämmer iväg allt som kan göra ont och innan detta kliv har jag som sagt inte varit i närheten att vilja dansa fox med någon man... eller kvinna för den delen heller...
Men nu när jag har kommit fram till att jag kanske börjar bli redo att möta världen som Sarah... ja, då finns det inget självförtroende att tala om...
Då verkar det ha försvunnit med Johan, den djävulen... Tog han med sig det då han tog livet ifrån mig...?
Det här med döden ter sig väldigt konstigt... Först dör någon, det kommer vi aldrig ifrån... sedan så kämpar man för att överleva... Flyr ifrån tsunamin som jagar en och vill dra med en ut i vattnets krafter... Flyr kanske ifrån känslorna genom att arbeta ihjäl sig, stänger in sig i sitt jobb för att slippa inse att livet aldrig, aldrig bli det samma... inte för att det är jag... Jag kraschlandade med huvudet i min familjs och vänners famn... Känt deras stöd och värme, deras närhet och styrka att jag trott att det var min egen...
Nu ska jag stå på egna ben... i livet och snart i arbetet... Jag ska börja jobba igen om en vecka... Livrädd att det ska gå åt skogen igen... livrädd att den energi jag kämpat att behålla ska rinna ur min lite slitna vas... Denna vas som varit med om en del... en vas som inte längre är tjugo, har jag hört... ;)
I går satt jag och studerade människorna på dansgolvet... såg hur de snurrade, hur de gnussande... panna mot panna, kind mot kind...
Såg hur männen styrde kvinnan/tjejen de hade framför sig... Styrde henne in i dansens virvlande glädje...
Jag såg hur människorna, de modiga, kastade sig ut i det kända och det okända... De tror på sig själva, vet att de kan alla turer eller tror så mycket på sig själva att de kan blunda och låta föraren få bestämma...
Jag har inte kommit så långt än att det känns okej med en främmande man som ska styra mig så nära... intimt blir det för mig då min vas har varit tom i snart två år... ingen man har stått mig så nära som de flesta män gör på detta dansgolv... ingen främmande man har gnussat på mig sedan.... nej, aldrig faktiskt då jag har känt alla mina stackars "offer"...
Johan och jag har levt tillsammans sedan 1996 och då har det bara varit han som fått varit "intim" med mig... Ingen annan har hållt min hand på det sättet, ingen annan har kramat mig på det sättet... Bara som vänner...
Därför blir det, för mig, svårt att kasta mig ut i det okända... därför vågar jag inte bjuda upp...
Jag vågar för Guds skull inte ens bjuda upp de jag känner...
Så gräsligt feg, denna kvinna jag har blivit... Det stör mig väldigt mycket...
Denna väg mot framtiden känns minerad... varenda stig och dess dike är fyllt med hinder som jag försöker ta mig runt då jag inte vill och vågar satsa kraft på något som kan explodera i ansiktet...
Fegt, absolut men efter min resa... men även andras resor så känner jag att jag synar när jag sitter med minst en kåk bestående av kungar och ess... Möjligen med en flush men då ska det vara en royal flush... ;)
En kväll av musik från Casanovas, en kväll med svett och hemsk "parfym" när damerna står och fräschar till sig i damrummet... (Jag rynkar näsan nu...)
En kväll i glädjens tecken...
Toppen för denna kväll måste dock vara sonens innebandymatch där de vann i derbyt mellan Lillån och Hovsta... Hurra, grattis Hovsta P0/02!!!!
Ett stort varmt tack till sonens flickvän med familj som kommer och tittar på hans match... Så mycket kärlek och värme från dem. ❤️
Den andra toppen för kvällen att jag fick titta på min vackra svägerska, Johans syster, som virvlade runt på golvet med ett stort leende på läpparna... Denna modiga, vackra kvinna kliver ut och bjuder upp... Hon är fantastisk!!! ❤️
Denna kväll handlar inte om fiskande efter en ny man, efter framtiden i kärlekens tecken...
Denna kväll handlar om syskonskap, vänskap och gemenskap. ❤️
Denna kväll skulle ha avslutats på en 50- års fest men kraften var slut... den höll bara fram till mitt hem... Men jag blev bjuden och det är jag glad för...
Hemma möttes jag av mat som sonen lagat då hans mat och sovklocka inte justerats än... Han kommer få en chock på måndag när skolan åter drar igång... He he he...
Kvällen slutar inte där utan i soffan framför Top Gear, skrattandes åt dessa galna, engelska nissar... Söner och jag... ❤️
Stort och varmt tack till er alla som finns och stöttar, pushar och peppar!!! ❤️
Hej vännen
SvaraRadera"Jag vet ju inte hur jag ska bete mig med en annan man" och jag känner igen mig i det. Med solglasögon på, satt jag på gågatan i Malmö och kollade in män, bara några månader efter Stigs död. Det var inte jag men ändå var det jag. Mycket konstigt. Första gången jag kastade mig ut i vimlet på dansgolvet var i ilskan.
Efter 7 år gjorde jag slag i saken och skrev en bok, en öppen och ärlig självbiografi som heter Fröken Änka. Den blev en succé, har sålt 108 st. Efter att ha läst ditt inlägg känner jag att du verkligen hade haft nytta av boken. Kolla i menyn på min blogg och läs mer om den. Där kan du även beställa den via e.mail eller kommentar.
Stort lycka till i din framfart mot ett nytt bra liv, det finns, jag vet.
Många kramar till dig från mig.
/Leva-Kerstin
www.steeperz.com
Tack för tipset. Jag har inte läst några böcker... Orken har inte funnits men nu har kraften kommit tillbaka så nu är det nog läge... Varm kram Sarah
SvaraRadera