En resa till...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund

den 18 februari · 

"Då är vi här igen... Denna gången känns det lite lättare men ärligt så finns trycket över bröstet o lite magdragning... Men det blir bra ändå..."

 — i/påRådjursstigen 1

Som sagt människan är ett vanedjur... ska någonting bli en vana måste man vänja sig...

Det här med Sälen har ju varit en aktivitet som har legat oss nära om hjärtat... 

Vi har varit här med vår andra familj men även med en annan familj i deras fina hus...

Vi var här för ett år sedan, under v 8, med husägarna själva... skratt, god mat och härlig skidåkning... Med sex ungar av manligt kön kan man ju tro att det var ett totalt kaos.. och det var det... ett kaos fyllt med kärlek, bråk och vänskap... :)

Och skam den som ger sig... nu testar vi återigen att bestiga detta berg... Att denna familj bjudit in oss återigen... TROTS att Johan inte är med... det är fantastiskt... 

Att jag och barnen får chansen att vara delaktig igen även om min man och barnens pappa är död... det händer inte lika ofta längre... tankar som att alla bjöd oss för Johans skull har kommit och gått under dessa vidriga månader... att det bara var för hans skull som vi umgicks med människor... jag har märkt att jag trippar lite på tå kring folk... är jag välkommen eller inte...? Var dessa våra vänner eller var de Johans vänner...? Har jag en naturlig plats här eller är jag ett jobbigt moment...?

Här är vi välkomna och hit kom vi igen...