Min födelsedag...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund

den 20 februari · Tandådalen · 

"En dag som denna kan man inte låta bli att njuta... Trots att mannen inte är med o firar min dag, trots att mina vänner tar farväl av en god vän... Solen skiner, värmer mitt trasiga hjärta o jag lever... Tacksam för mkt denna 20 februari..."

Sarah Emilsson Wiklund

den 20 februari · Tandådalen · 

"Tack för alla gratulationer denna dag. Det har varit en dag med sol, skratt, fika och god mat. Tack Ulf o Helena Svensson för gästvänlighet samt toppen mat! Tack Noah som fixar tårta till mamsen. (fast det blev visst fel på åldern...)
Trots att Johan inte finns med oss denna dag har dagen gått i dur. En av de här jobbiga dagarna som vi måste igenom ett
par gånger innan det känns "normalt" igen...

Fast jag lever fortfarande på er sång från förra året... Ja må hon leva av en 60 personers kör... Vilken ego boost! 
Ångrar bara att jag inte spelade in den o anv som ringsignal... Snacka om upplyftande tunga dagar... o det har jag ju haft ganska många det senaste året... 
Puss o Kram alla godingar!!!!"

Ja, då var man ett år äldre... ett år har passerat sedan vi hade min 40 års fest men släkt och vänner... en fest som enligt min mening var superlyckad... 

En fest som vi kan minnas i evighet... en fest där Johan var i sitt esse... igen...

Hur sannolikt är det att man har en stor fest en månad innan sin man dör...? En fest där många vänner och släktingar fick en chans att skapa ytterligare ett minne av vår Johan...

Jag kommer att minnas hur vi planerade allt...hur vi räknade på maten... hur Johan tog en resa till Tyskland för att köpa vin och sprit till festen men också fyllde på vinförrådet till sommaren... att han köpte fel och fyllde mer på Amarone-förrådet blev ett roligt skämt... så... men inte efteråt... 

Som vanligt så gillar jag det där med planerande... vi hade ett checkschema... gick igenom allt så det skulle bli så bra som möjligt... inte perfekt för det är iu inte vi... utan så bra det kan bli...

En fest att minnas... Att få stå i rampljuset har jag inte problem med då jag ofta i mitt yrke som tolk står på scener och har mångas ögon på mig...

Men det är en viss skillnad att stå där och vara centrumet för kvällen... att få höra alla dessa gäster sjunga för min skull... ångrar att jag inte spelade in det till en ringsignal...vilken egoboost det var... tänk att kunna ta fram den ringsignalen när man är lite nere och depppig... 

En dag att minnas... Fredagen den 14 februari 2014 skapades minnen av glädje...