söndag 2 augusti 2015

Ett steg mot min framtid...

Under de sista dagarna har jag packat ned saker från vårt sovrum inför en renovering... Det har varit upp och ned på känslostegen... 
Att hitta bilder från barnens födslar väcker minnen... att hitta skoterledskartor  från Arjeplog/Hornavan sände en kall kåre längs ryggraden... att hitta vårt bröllopsalbum gav mig värme och hos minnen... Blandad cocktail, kan man lugnt säga... 


När det blev för tungt pausade jag med att gå ned till köket och baka... 
Det brukar fundera som terapi och avlastning... problemet är att jag äter upp en del deg och flera av de färdiga kakorna... ;) 

I går och idag har jag rivit tapet på tapet... Vet inte hur många lager det har varit på dessa väggar... 
Vi har lagt på ett lager med färg... 1998 stod jag med sidor från telefonkatalogen och "svampade" på färgen... glada färger som var på tapeten då... ;)

Jag minns väl hur vi samarbetade i vårt blivande sovrum, Johan och jag... Jag, höggravid och Johan... ja, kan man säga med-gravid... he he he... Målade och svampade... satte upp bård och förberedde inför "Juniors" ankomst... 

Vi har haft samma sovrum sedan maj 1998 och alla våra barn har sovit där i olika tidsperioder... ibland alla tre samtidigt... många mysiga stunder har jag fått uppleva där men nu känner jag att det är dags för en förändring... det var låg redan i "pajpen" men det blev ju inte av eftersom Johan dog... 
Nu har jag tagit beslutet och steget att göra vårt sovrum till mitt... :) 

I går svängde jag förbi en nybliven väns hus... Vi diskuterade solen, livet och stt njuta... att njuta av stunderna när livet lyser med värme och styrka... att notera dem och känna att vi njuter... 
Och idag känns det riktigt bra... idag... så då njuter jag av det... 

Livet kan svänga fort så jag passar på att känna glädjen över mitt hemmajobb idag samt mitt jobb nere i motorutrymmet på båten... Fyra män står uppe i båten och jag ligger över motorerna och fixar... 
Det känns bra att ha stöd men att kunna fixa problemen själv... Lite stolt är jag allt över mig själv... trots att min startmotor dog och lämnade mig ensam med våra ljuvliga barn... ❤️


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar