Ups and downs... Swipar höger eller swipar vänster... Ibland ligger man plant och ibland står man rakt... man vill så mycket... vill orka så mycket...
Det händer så mycket i ens liv... I mitt liv... det är sällan stiltje eller blåser en lätt bris... det känns som det blåser konstant storm kring hus 22 i Långbyn...
Landet lagom verkar inte existera på norra sidan av Örebro...
Allt på en gång... vare sig det gäller ungar eller andra ting i livet...
Och då är det inte roligt alls att vara ensam... ingen att dela det med...
Ensam i att renovera och sätta upp tapeter, ensam i att rådda och be om hjälp med flytten av de möbler som jag vill ha efter BesteMor ( som snart gör Johan sällskap i "himlen"... Hoppas han tar väl hand om henne ❤️)... förut
så var det han som såg till att kärran var körklar, det var han som körde då jag inte har BE-kort...
Han var väldigt bra att ha till hands... himla bra... och det bästa var att han var min... :)
Jag saknar min startmotor!!
Att det ska vara så svårt att leva utan sin andra hälft... så gräsligt ovant och svårt... Hur svårt kan det vara att vara med sig själv...? Jag är ju en egen individ...
Jag både stör mig på att det är så samtidigt som jag är glad att vi var så tighta...
Jag stör mig på att jag har så svårt att komma igång med det jag skulle behöva göra... städa garage, plocka undan på "rangergården", ta ned all sly, gräva runt huset... Ja, jag skulle kunna bara fortsätta i all evighet... det tar aldrig slut...
Nu står jag med ett hus och en gård som ska skötas nu när jag har valt att bo kvar i denna idyll... men det är ju saker som måste fixas...
Kan det inte bara få vara lite lagom... jag bor ju i landet lagom... :(
Å andra sidan är jag enormt glad att vi gjorde de val vi gjorde... väntade med fönster, tak och allt annat som jag nu står ensam med... för vi gav barnen och mig minnen som vi aldrig kommer glömma...
Vi valde att köpa en båt som vi har levt med under många år...
Vi valde att åka till fjällen med familjen S och njöt av varandras och deras sällskap...
Vi umgicks med våra grannar och vänner...
Åkte och spontanfikade...
Skapade ett liv tillsammans... Ett liv som vi ville leva...
Vem behöver ett nyrenoverat hem när vi hade varandra och våra barn...? ;)
Minnen som gör Johan "levande" trots att han är kremerad och begravd...
Utan dem så tror jag, känner jag att livet skulle vara så mycket svårare att leva... utan minnen så skulle det vara värre att kliva framåt... Vi hade ett liv ihop som var värt att leva... ❤️
Men faktum kvarstår... jag står ensam i detta... ensam med barnen... ingen att planera med eller utföra mina smarta planer med... nu är det jag och ... ja, SvampBob... men han håller nog på att flytta ut... :) fast han kommer på blixtvisiter mellan varven...
Tur är att jag har världens bästa mamma som står ut med mig och killarna... man kan snart inte kalla dem pojkar...
Usch, vad de växer... snart har alla tre vuxit om mig... än är det bara den stora som jag får se upp på när jag ska vara arg... ;)
Tur att min mamma vill hjälpa oss i detta hem som består av flera systemfel... Hon är en ängel som tvättar, viker ihop alla en miljon strumpor och ser till att det finns lakan till sängarna... Utan henne skulle världen stanna... ❤️
För mig betyder det allt att hon går omkring och pysslar medan jag hänger upp våder i mitt sovrum... (det tar sig, sa mordbrännaren...)
Jag är tacksam och glad för de som erbjudit sig att hjälpa till men just detta vill jag göra själv... ensam... Jag hade gärna gjort det med Johan men nu när han är död... D Ö D... så gör jag det helst själv... ensam...
Att återta sovrummet till bara mitt har blivit som ett måste... ett positivt måste... Det får ta tid... det går ingen nöd på mig där i sängen mellan klädhögarna i kaosrummet...
Jag har en lampa, min säng med halva bäddmadrassen på sängen och den andra halvan ligger på golvet... med katten sovandes, mjukt och gött... trots att han inte får... som sagt, det går ingen nöd på mig...
Att stå o spackla, riva bort tapeter som släpper under spacklet, spackla igen, slipa och nu hänga våder med tapeter som jag valt är inte jobbigt... inte känslomässigt jobbigt... trots att det är i det sovrum som jag och Johan delat sedan 1998... innan delade vi ett... nej, två andra sovrum...
Vi renoverade detta sovrum när vi flyttade in i april månad, påsken 1998... jag fet som en val, ståendes på en stol, svampade med papper från telefonkatalogen...
För er som är unga så kan jag förklara att det var en stor "bok" med tunna, tunna sidor med telefonnummer till alla i Örebro som hade en fast telefon/hemtelefon... bra papper att svampa med... som då var supermodernt... ;)
Det är skönt att vara själv i rummet med lim och rullar... med slipdamm och elkontakter... Jag vet att det finns folk som fixar detta på en pissekvart men det spelar ingen roll...
Detta är mitt "mission"... Reclaim the bedroom...!
Nu är det bara en vägg kvar... nytt golv och sedan det svåra... golv och taklister...
Där tänker jag faktiskt be om hjälp... Såga lister till golvet kan jag fixa MEN gira dem rätt till taket... där går jag bet...
Och då ber jag om hjälp...! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar