fredag 20 mars 2015

En vän som fick samtalet från sin saknade väns fru...

"Detta är/var min man... 
️Glad, busig, full av energi... Full av snö..!
För er som inte träffat Johan så är det han i röd tröja..."


Tanken slog mig när denna bild kom upp på Facebook... tänk alla kort som jag inte har sett av Johan... de alla guldskatter som folk sitter och håller på... 

Detta är Johans gamla vän och kollega... min och barnens vän... Vi har umgåtts med varandra under många, många år... En vän som Johan retade när det uppdagades att de skulle få en liten bebis till... Så han skrattade Johan... Den som skrattade mer var Johnny när det visade sig att vi väntade en till bebis... vi som inte skulle ha ett till barn...  Vad säger man...? Skrattar bäst som skrattar sist... 

En vän som har stått pall mycket... en vän som fick identifiera Johan där på kanten av Hornavan... en man som fick det hemska telefonsamtalet från sin saknade väns fru...  en vän som fick ringa till sin väns fru och meddela den tragiska nyheten... ge det hemska dödsbeskedet... att hennes man förolyckats... 

En vän som kom hem med Johans väskor... hans hjälm... hans handskar... fick möta den ledsna änkan... 
En vän som satt med mig där vid förstubron... en dag i slutet på mars... 
Min man var död och hans vän och "sambo" var död... så många minnen och så många tårar... 
En vän som fortfarande ringer och kolar hur hon mår, den där änkan... hur dagen har varit... 
Skickar en blomma digitalt när det kommer en storhelg eller bara en fredag då han vet att ensamheten slår in... 
En vän som ringer och pratar med sin underbara dialekt... får mig att minnas den tiden då vi träffades mer ofta... när Johan och han arbetade tillsammans... när vi fruar gick före och pratade konstant och de slank in p en pub... alla våra äventyr... 
Så synd att de bor så långt ifrån.. men vi kommer till vintern... när isen har lagt sig över Hornavan... då kommer vi... Tack flr att ni, familjen Ögren finns... Långt borta men nära i tanken... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar