Fest nummer 2...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund

den 22 mars · Ölmbrotorp · 

"Jag gillar verkligen mina grannar... väldigt mkt... ringer o erbjuder mat till den sjuka änkan... 
Dessa erbjudanden får dock gärna fortsätta komma när hon tillfrisknat o bara är en "änka".... 
Tack Anna Lidell-Ohlson för en strålande, rolig fest som jag hann njuta av innan dödspatrullen Baciller o anti-andningskåren tog över o STORT TACK för god mat...även om Fredda inte lagat den...." 

Fest nummer två var grannens 50 årsfest... En 50 talsfest som jag gick in för till 100%... 

En fest där Johan skulle återigen varit i sitt esse... Många nya ansikten och jag inser igen att min man har varit den som öppnat upp världen för mig... Det har varit han som har gått först... öppnat muren... den man som jag kunnat ty mig till om jag känt mig ensam... 

En fest som på alla sätt var perfekt på alla sött utom ett... och det kan ingen levande själ göra något åt... Han kommer aldrig mer tillbaka och det vet jag... det vet vi men det är i alla fall lika tomt... ingen som dansar som han... ingen som skrattar som han... ingen som kan se på mig som han... ingen som han...

Livet går vidare... det stannar inte av... det rullar på som däcket nedför backen... som tåget på rälsen tuffar livet framåt... 

Vi kan se tillbaka och minnas men vi måste lik förbannat ta stegen mot framtiden... babysteg till att börja med... den där lilla boxen av trygghet... sen kanske det blir en kartong... efter ett tag så har kartongen bytts mot en större... 

Sakta ökar vi takten... ibland bromsar vi... ibland avancerar vi framåt... det kan ta tvärstopp och ångesten tar åter ett grepp om dig... för vad kommer att hända... det vet vi inte... 

Vi hade inte vetat vad framtiden erbjudit oss om Johan inte dött den där natten... men jag hade vetat att jag var trygg och barnen hade sin pappa hos sig... att vi hade varandra...

Därför känns det ofta som man vandrar på lina över ett stup... ibland är det långt ned till marken men ibland så går linan bara en bit ovanför min gräsmatta... 

Jag var kvar även på denna fest tills febern tog över min kropp och sängen lockade... En influensa med nedsatt lungfunktion blev resultatet... men ack så vacker jag kände mig i min 50-tals klänning... med håret i en tjusig frisyr och högklackat... 

Nu ser vi fram emot sommarens höjdpunkt på Blå Bergens Pub när Top Cats kommer... Då ska klänningen på... likaså skorna... frissan kommer vara på plats och dansen kommer vara långt in på natten...