Den första festen utan Johan...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund

den 1 mars · Ölmbrotorp · 

"Änkans öppna bok:

Första festen utan Johan... 😶
Konstig känsla men samtidigt helt okej. 
Tack för många fina, substansrika samtal o många varma, ärliga kramar.... "

Ni som kände Johan vet hur mycket han gillade människor o fester... det spelade ingen roll om han drack eller inte... han kunde vara spiknykter och skratta lika högt och ofta som alla andra... han fann alltid någon att prata med... kände sig oftast trygg... 

Jag har blivit inbjuden till fester under detta år som snart gått men hart tackat nej... orkar inte med alla människor som tittar på en... tittar och undrar hur hon kan stå upp... undrar hur det skulle vara att gå en dag i mina skor... tänker att vilken tur att det inte är jag... inte är jag som är drabbad... 

Orkade inte med alla konstiga frågor... alla nyfikna blickar...

Jag har beskrivit tidigare att jag levt i en box... en box med väldigt lite yta i... alla får inte plats i min lilla box och det är så jag har velat haft det... jag har lagt energin på dem som är inne i min box... de som finns utanför, finns inte... fanns inte...

Någon gång måste jag ju ta kivet utanför min comfortzone... ut i världen som jag en gång tillhörde... tillbaks still det som var mitt liv... 

En fest med vänner men även en bunt med människor... okända människor...

Hör och häpna... jag tackade ja till en öppen inbjudan på Fejjan... Den "kända" Papa Ugly festen... som vi har tackat nej till innan då den har legat nära den tid när Johan alltid åkt till fjällen med sitt jobb... 

Denna gång tackade jag ja... jag åkte till en av anordnarna innan och fick känna på minglet innan den stora festen... jag hade ju kunnat vända där och då... eller bara vara med på den festen... men jag gick hela vägen... jag var med fast ändå kändes det inte hundra... 

Då slog det mig igen... det var Johans om var kittet... jag var ett bihang... Johan höll ihop oss när vi var ute... fanns han där så var jag trygg... då kunde jag slappna av... då hade jag ryggen fri...

Nu finns ingen att skydda mig... ingen som håller om mig... ingen som älskar mig... finns ingen som ser till att jag har det bra... ingen som är min skyddsängel... ja, kanske från ett annat håll men inte här på jorden... inte hos mig fysiskt...

Under denna kväll så händer så mycket... folk står flera meter bort och tittar... Där är hon som förlorade sin man... han som drack och gick genom isen... Nej, jag har hört att han var naken och frös ihjäl... Nej, han körde in i ett träd... 

Sååå många olika historier om hur Johan dog har florerat under detta år... men det lustiga är att det är otroligt få som har frågat mig vad som verkligen hände den där natten... När en del väl kommer fram och pratar så förväntar de sig att jag ska berätta allt... en okänd som frågar om det mest privata... 

Ibland får jag känslan av att änkor/änklingar och gravida har mycket gemensamt... som gravid är det många som upplever att magen är allmängods... att vem som helst får ta på magen... en oskriven lag... 

Lite så kan jag uppleva... nu tycker ni kanske att jag är dubbel... "Hon outar sig här i bloggen... vad är skillnaden.."

Jo, skillnaden är att jag bestämmer vad jag vill berätta och när jag vill berätta det... Det är min resa och jag är flygvärdinnan... inte ni andra... ni är turister i mitt plan... :)

Festen fick betyg 3 av 5... När jag var nöjd åkte jag hem... tillsammans med vänner... delade en taxi... Jag var nöjd... ett kliv utanför min värld men jag kunde kliva tillbaka om jag ville...

Ett check på listan att göra...