Att träna sig ur sorgen...

Under denna höst och vår har jag kämpat med sorg, ångest o många andra känslor... Tårar som kommer när de själva vill... Ingen ork eller ingen lust att göra saker... Kraften försvann med Johan där på isen... 

Minns första gången jag gick o gympade med "tanterna" i Närkes Kil... När avslappningen kom, kom också tårarna... Jag fick svälja, andas och andas igen... 

Fast varför skulle jag hålla tillbaka.. egentligen...? De flesta visste vem jag var trots att jag inte hade en aning om vem de var... de insåg nog snabbt att jag var min svärmors svärdotter... 

Det var väldigt skönt att slippa informera alla så alla skulle nog ha förståelse för om jag kraschade... men kravet att skärpa sig fanns där ändå... konstigt nog... idag vet jag att jag borde bara ha låtit dem rinna... låtit mig få vara svag... att inte allis vara den käcka Sarah som fixar allt.. 

Det var otroligt skönt att jag och svärmor, tillsammans med svägerskan gjorde något tillsammans... tillsammans med vänner...

Träningen gör att man kan tänka på något annat en stund... för tankarna kommer tillbaka och det ska de göra...

Men för en kort stund, kan man få andas... andas luft som inte är påverkad av sorg och minnen... andas utan att tro att man skall dö för det gör så ont... 

Kroppen blir trött på ett annars sätt... trött av fysik utmattning och inte 

av psykisk utmattning... man får sova trött och man kan somna utan alla tankar... 

Jag har sprungit på löpbandet på Gustavsvik, jag har gjort pilatesövningar i gympahallen i Närkes Kil och idag klev jag in i Karlslunds skogen för att testa något nytt... Military training... 

Shit pommfritt vad kul men tufft... Adrenalinkick som heter duga... Inte tänkte jag på att min man är död då inte... 

Jag var fokuserad på att få min lagkamrat att klara vårt mål... Se till att alla lagmedlemmar hann med och klarade det vi skulle göra... Att dela på det man inte orkade... Hjälpa varandra till en bättre form... Att skrika på mina lagisar när vi tävlade i idioten... uppför ett grustag med mjukt underlag... 

Då skingras tankarna, då får kroppen jobba och hjärnan får vila en stund... 

Att sedan ha förmånen att göra det med vänner... gamla som nya är fantastiskt... 

Hoppas att jag kan hålla i detta för det

är en sådan skön känsla i både kropp och själ... 

Att vara slut utan att ha gråtit i timmar... utan att ha varit ledsen och arg... utan att ha känt den där känslan av total maktlöshet... för man är maktlös i sorgen... hur mycket jag än skriker åt Johan att simma så kommer han drunkna i alla fall... hur mycket jag önskar att han gjort ett annat val så kommer det aldrig att hända för vi jag kan inte påverka det som hänt... 

En total maktlöshet... 

I träningen kan jag få äga... få utmana mig själv... få bestämma... 

Att sedan få inre frid på köpet är himla skönt... 

Frågan är hur skönt det är på onsdag morgon... efter tre dagar och med maxad träningsvärk... 😜