Upp med sol, ned med regn... En dag fylld med en massa känslor...
Lunch med en super go vän... samtal om framtid, vänskap o hans spirande kärlek... Så underbart att se att det finns hopp om framtiden... Se hans ögon när han pratar om sin kärlek, se hans glädje när han pratar om henne... Att inse att kärlek kan finnas igen efter allt som livet erbjudit oss... eller givit oss kanske man ska säga... för inte fan bad vi om detta...
Men när man inte får välja så får man greppa tag om livet... "Embrace life"
Så glad att dessa grymma människor ingår i min vänkrets... ❤️
Att sedan få träna, trots krampande vad, gör att endorfinerna rusar... Seratoninet exploderar och jag känner mig... lycklig...
Att få känna sig lycklig... att inte ha dåligt
samvete för att positiva känslor rinner igenom mina lemmar... att glädjen suger tag i hela jag...
Att livet står för dörren och knackar på...
Det man inte får glömma... vilket jag tror att en del gör... är att trots att jag ler, skrattar och mår relativt bra så är livet inte så lätt...
Det är inte lätt alla dagar att kliva upp... att laga mat... att om hjälp... att vara en klok och förstående ko... jag menar mamma...
Det är inte lätt att leva alla dagar... det kräver energi, kraft och mod...
Jag jobbar idag 50% i min roll som tolk och delägare... de övriga 50% går åt till mina barn och min familj... att orka göra allt som man gör i en familj... städa, vika tvätt, laga mat, diska... o framför allt, finnas för mina barn som sörjer deras far... för mig tar det energi... det ger mig sällan energi...
Men det gör mina barn, min båt, mina vänner, min familj... visst kostar det att umgås och uträtta saker men det ger också enormt mycket energi... energi som jag sedan kan använda i mitt arbete, i min trädgård och till mina barn... fast kanske i omvänd ordning...
När jag åkte hem idag... åkte hem med en ny dator och en ny grill valde jag vägen förbi Johan o mitt första hus... huset vi hyrde innan vi köpte vårt hem...
Efter en bit in på vägen har man tagit ner skog... Vilken skillnad... Vilket ljus...
Min första tanke är:
" Oj, Johan... Det här skulle du se, mitt hjärta... vilket ljus det blev..."
Saknaden kommer över mig trots att det varit en bra dag...
Kanske var det för att jag träffade en gammal vän som fick ta emot mitt hysteriska samtal när jag försökte få tag i rektorn på äldsta sonens skola... Vännen som fick höra att Johan gått genom isen och sedan kopplade han mig vidare... Idag fick han möjlighet att berätta om hans tankar efter mitt samtal... hans funderingar om vem den där 41-åriga Örebroare som gått igenom isen, som nyhetssidorna på webben baunserade ut...
Mycket kan hända under en änkas dag... Vissa saker tar all energi medan vissa fyller en med värme och kärlek... Idag var det bara det sistnämda...
Känn er kramade ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar