Känslorna kommer vid träning...

Från Facebook

Sarah Emilsson Wiklund

den 4 maj kl. 10:05 · Örebro · 

"Änkans öppna bok:

Fast idag borde den heta "svettiga bok"...
Sitter o vilar efter ett intervallpass på löpbandet... Känslor drar igenom kroppen... Vad vill jag med livet..?
Min vilja är ju som sagt i Johans byxficka o den finns inte kvar... Uppbränd faktiskt... Hans fina blanka, svarta byxor som han var så snygg i... Sexig som en ny vän skulle ha sagt...

Livet går ju vidare vare sig vi vill eller inte... O vad vill jag...?
Jag vill ju ha det alla andra har... Kärlek, närhet, omsorg, vänskap... Frågan är ju bara om jag vågar sträcka ut handen... Vågar jag ta steget ut i en värld som jag försvann ifrån den 2 februari 1996... Den öppna singelmarknaden...

Hua... Det är ju skrämmande... Man är ju liksom inte snyggare idag... Fler kilon, ränder på magen som Johans barn har skapat... Han älskade dem... Vem ska kunna gilla dem idag...?
Ja, bristningarna menar jag... Barnen kan man ju inte undvika att älska för finare killar än mina finns ju inte... 
Det vet ju ni som känner dem...

När jag idag sprang på löpbandet o ser Johans träningskort bredvid mitt i inser... om igen... vårt liv är slut... Vårt liv tillsammans... Tårarna kommer, de rinner... men smärtan är inte där... det är bara så gräsligt sorgligt att denna underbara människa inte får vara med längre... Svett blandas med tårar... 

O vad gör det? Vem bryr sig om jag springer för livet med tårarna rinnandes nedför mina svettiga, rödmosiga kinder...? Ingen... o alla som känner igen sig... 

För de fattar att känslorna är som en gropig grusväg... Vissa av oss väljer att väja för alla gupp medan jag, min dumma idiot, tar många av gröpperna men kommer alltid upp på andra sidan...
En aning klokare o en aning mer rödgråten än resten av världen....
Men vet ni vad...?
Jag tar gärna guppen för hur skulle livet se ut om det var asfalterad motorväg hela livet... Boooooring!!!

Dock luktar asfalt gott o det har varit mitt liv under många år o kommer fortsätta finnas med mig genom mina vänner...

Mitt råd är: undvik inte guppen, de ger oss förståelse för livet o ger oss möjligheter att välja livet... om o om igen...

Så som Johan o jag valde varandra... om o om igen under 18 år...

Men nu väljer jag mitt liv... Mitt o barnens... "