Ofta har jag känslan av att jag inte passar in... är femte hjulet under vagnen...
Den udda... den annorlunda... hon, änkan... :(
De gånger när jag känner att jag är vem som helst är gudomliga...
Att återigen få känna sig som en del av livspusslet... att inte behöva stå utanför och se på hur andra lever medan jag bara finns...
Den känslan är unik... Fantastisk...
Den känslan fyller mig med energi och vilja... Livslust...
Jag hade förmånen att få besöka min mellersta killes flickvän och hennes familj... Vi har fått frågan flera gånger om vi inte under semestern ska komma ut en dag och få njuta av deras sommaridyll...
I veckan som var tog jag mig i kragen och tackade ja... Till min förvåning och glädje hängde stora grabben med... ❤️
En plats där positiva energier kom strömmande... där mellansonen trivs... en plats där vi var välkomna utan en man... utan en pappa...
En plats som nya familjen Emilsson kom till utan tidigare minnen... en möjlighet att skapa nya minnen... en chans till en nystart av livet som vi inte valt men faktiskt kommer att leva...
Sol, bad, båttur och trevliga vänner...
Vad kan mer man begära...? Av det som detta liv just nu erbjuder... ingenting.....
Jag fick njuta av något som vi aldrig gjort... något som vi aldrig haft som nöje... Kärleken till musiken...
Vi satt och lyssnade på musik från 60-talet och framåt... Gissade sångare och titel... Sjöng med i gamla godingar... Lyssnade på intron... Skrattade åt våra fel och hurrade våra rätta svar...
Det som var fantastiskt var att vi alla deltog... Unga som äldre... önskade låtar som andra fick gissa på... en gemenskap...
Där och då gjorde musiken inte ont... Trots att det var låtar från Johans begravningslista... låtar som är starkt förknippat med Johan och vårt gemensamma liv...
Smärtan i magen kom inte... det blev inte svårt att andas... det gjorde inte ont att sjunga med i texten... hmm... ja, kanske i de andras öron men inte i min själ...
Där njöt jag till 100% av att få känna mig så hel jag bara kan... njöt av att få vara glad... att livet för en gång skull kändes helt okej... till och med underbart...
Att livet fick kännas "grymt" under några timmar... någon dag...
Att få höra till... Att få ha en plats...
En annan insikt slog ned idag... när tankarna har fallit på plats...
Jag har en chans att göra vad jag vill... att välja vad jag inte kan tänka mig kompromissa om... välja vad jag kan offra för en annan människas skull...
Insåg att jag offrat en del för att Johan inte gillade att sjunga och lyssna på musik...
Nu kan jag välja in dem i mitt liv... mitt nya liv... jag har fått en möjlighet att välja... hur sjukt det än låter så känner jag så...
Jag kan välja allt underbart och positivt från vårt gemensamma liv... allt underbart vi gjort och ta med dem in i mitt nya liv...
Mindre bra saker kan jag skippa eller formulera om...
Skapa nya traditioner och livsmönster som är energigivande och utvecklande...
Insikter är bra... de kan föra en framåt... önskar bara att jag fick göra dem tillsammans med Johan...
I den bästa av världar hade jag fått göra det men nu lever jag i verkligheten och han är död... så då får jag göra vad som är bäst för mig nu... i detta liv...
Att det den där kvällen satt ett par på andra sidan bordet som kändes så äkta blev som grädde upp på moset... och det gjorde inte heller ont i mig... att se deras uppenbara kärlek till varandra... höra deras kärleksord genom sången fick mig att le istället för att gråta... för det kändes som det där kunde ha varit jag och Johan om tio år... ja, inte sjungandes med varandra men lika kära och fyllda med respekt för varandra... :)
Att få se kärlek utan avundsjukan hängandes över mig som en tung pläd... det kändes toppen... det fyllde mig med tro på livet... fyllde mig med värme och innerlighet... ❤️
Ett steg framåt för denna änka... ett kliv upp på livets stege...
En känsla att bära med mig i livets mörka vrår... en känsla att försvara sig med när Lord Voldemort står och suger livet ur mig...
Som en magisk trollstav kan den känslan få mig att göra otroliga ting... som att kliva upp varje dag och vara den mamma jag vill vara... den glada och trygga mamma som jag en gång var...
Att kliva upp till en ny, ljus, strålande dag trots att regnet står som spön i backen...
Att le även om livet ger mig en örfil...
Det känns som jag just fann livets egna lyckopiller... ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar