Vägen leder inte alltid dit vi vill...

Ligger i sängen... det har jag gjort sedan i måndags förutom några korta pass i soffan... Så gör nog vi alla när bacillerna slår ut våra grundfunktionerna... Städa, äta och bråka med barnen... 

Det värsta är när man är nedsatt i kroppen är att knoppen inte fungerar så bra den heller... 

Man blir extra känslig, man blir lättare påverkad och man tycker extra synd om sig själv... ganska mycket, faktiskt... väldigt mycket om jag ska vara ärlig... ;) 

I dag har jag fastnat i ett konstigt förnekande... Konstigt, för nog vet vi alla att Johan är död... Alla vi som var på begravningen såg hans kista... Såg kortet stå på den vita kista... kistan som hans mamma valde... Såg det fina hjärtat med röda rosor, doftfria... Log åt den gula kartong med memma som sonen tagit med... 

Vi vet att han aldrig kommer tillbaka till jordelivet i sin vanliga form... i den person som vi minns som Johan/Emil... 

Ändå så slår det mig... för tredje gången sedan jag la ut ett kort på Johan på min Facebook-sida... att det kan inte vara sant att den mannen är död... 

Idag går det inte att ta in... vill faktiskt inte... har ingen lust alls... 

Jag vill att han ska vara levande... liggandes i den svarta saco-säck med sin öl... skrattandes åt sina grannar som slutat sent på fredagen... när han själv och hans fru tagit en kall öl i sommarsolen... njutit av tiden tillsammans...

Jag vill att han ska sitta bredvid mig på ett av mina korta pass i vår soffa... kliandes mig på ryggen när klådan sätter in efter medicinerna som pumpats in i mina lungor denna eftermiddag... 

Vill att han ska massera mina fötter som bara han kan... och som jag alltid njutit av... även om det har varit klockan fem på lördag morgon... 

Har absolut ingen lust att han ska vara död... har istället en lust att få vara honom nära... 

Har ingen lust att sitta uppe ensam varje fredag och lördag, väntandes på att tiden ska gå så jag får åka och hämta mina barn från deras kvällsäventyr... han har kunnat suttit bredvid mig eller låtit mig sova medan han åkt och hämtat barnen... det kommer aldrig mer att ske... och ikväll gör det ont... ❤️

Har lust att han ska ligga bredvid mig i vår säng och hålla min hand... se på tv, läsa Aftonbladet med mobilen... på lagom avstånd... puffa till mig när mina luftrör drar ihop sig och jag börjar snarka... 

Det slår mig tydligt att jag vill så mycket med mitt liv... så mycket som aldrig kommer att bli av... att jag lägger så mycket energi på en man som är död... känns så onödigt... så... dött 

Det kanske verkar lätt att bara lägga om kursen så att kompassen står mot annan KÖG... önskar att det var så lätt som man kan tycka... 

Önskar ibland att det fanns ett sjökort som hade en klar och tydlig kurs utlagd som man bara var tvungen att följa... att det inte fanns val i livet... att det fanns en tydlig väg att gå... en väg, inte flera... 

Då hade han troligen inte dött... för vägen skulle aldrig ha lett honom till den svaga isen... den skulle ha lett honom o h hans kamrater tillbaka till deras stuga, hela och rena... varma och levandes... 

Fast fanns det bara en väg skulle vi alla ha varit med honom... troligen skrattandes tillsammans... ❤️

Men vem har sagt att livet ska vara lätt..? 

Ingen tror jag... Det är bara ett talesätt... 

För inte är livet lätt... livet erbjuder inte bara en väg... det erbjuder cirkulationsplatsen kring Triumfbågen... flera olika alternativ...

Motorvägar... Landsvägar... Enskilda vägar... Oplogade vägar... Saltade vägar... Grusvägar med bommar... Grusvägar utan bommar... många olika vägar att välja på... 

Idag har tårarna runnit flera gånger längs mina kinder... 

Jag verkar vara lättpåverkad, denna höstdag... Minnen har sköljt över mig... 

Jag älskar mina minnen men F så jobbigt det kan vara när man är en aningen sänkt... när det är hål i skrovet och båten tar in vatten... När kroppen är mör och knoppen inte orkar stå emot känslornas tsunami... 

Varför blir han då så tydlig...? Varför kommer dessa tillfällen då jag är extra "svag"...? 

Hur kommer det sig att jag har en förmåga att välja filmer där någon kört ihjäl sig med alkohol i kroppen eller någon förälder dör eller att en partner förlorar sin kärlek...? Där en sörjande inte pratar och den andra gör det och är frustrerad på grund av den förste... 

Kan man inte skiva ut det på "baksidan"...? 

Känslan idag tror jag får bli... ledsen... 

Från änkan i tårlandet "Sängen"